Unga utan jobb uppmärksammas nu i flera medier än GD. I gårdagens Svenska Dagbladet fanns ett stort reportage om Generation noll, som arbetslösa ungdomar kallas i Spanien.

Där är häften av alla mellan 16 och 24 år utan jobb.

Eller så kallas de som 34 procent av de unga i Italien, ”bamboccioni”, jättebebisar. Detta eftersom de fortfarande bor hemma hos mamma och pappa på grund av de inte har arbete och inkomst att betala hyran med.

I Storbritannien finns en miljon unga i samma ålderskategori som i Spanien som går utan jobb. Totalt i hela Europa är de fem miljoner.

Sverige, med 162 000 unga arbetslösa (siffran kan variera beroende på hur man räknar), ser vid ett första påseende ut att klara sig bättre.

Men med sammanflätade ekonomier och ett stort svenskt exportberoende, är inte risken att den svenska ungdomsarbetslösheten närmar sig talen på kontinenten större än chansen att de får ett jobb att försörja sig på?

Leif Jansson ingår i landshövding Barbro Holmbergs stab och har uppdraget att följa och analysera arbetslösheten i länet. Han pekar på att det inte ser lika mörkt ut överallt.

– Holland har varit ett föregångsland. De använde en kombination av åtgärder, som lägre ingångslöner och ungdomsavtal, säger han.

I Sverige är de fackliga organisationerna, undantaget är IF Metall, kallsinniga till sådana lösningar. Möjligen är även ungdomarna (det skulle jag vara) skeptiska till att tjäna mindre för att göra samma jobb.

Hur som helst, de fem miljonerna arbetslösa i Europa blev i går 4 999 999 – Jens Skarp i Gävle fick ju jobb.

Ett litet steg i rätt riktning.