Orienteringssporten har en fundamental devis – ”självvald väg i okänd mark”. Den har man jobbat efter, och orienterat efter, i urminnes tider.

I sporten ligger utmaningsmomentet att inte veta vad som väntar, men att behärska prövningen – både mentalt och fysiskt.

Inför alla mästerskapstävlingar avlyses området där banorna kommer att läggas, och där kontrollerna kommer att sitta. Detta görs långt i förväg, och det är då inte tillåtet för orienterare som ska springa tävling att besöka området.

Så är det exempelvis med SM-tävlingarna för medeldistans i Bärrek i Österfärnebo, långdistansen i Lumsheden och stafetten norr om Ockelbo.

Det är inga konstiga regler, och dessa respekteras. Ingen vill vinna på grund av terrängkännedom, och orienterare avstår ofta från att springa i områden där alla andra vet att de kan varenda kotte.

När det gäller en sprint-tävling, som den som ska gå i Gävle i trakterna av Strömvallen, Stadsträdgården och Högskolan gäller dock lite andra regler. Det går inte att förbjuda folk att vistas i en stadsmiljö.

– Det är tillåtet att besöka området, så man får en uppfattning om hur det ser ut. Men kan får inte provspringa sträckor, eller testa delar av området, säger tävlingsledaren Pär Jonsson.

Men Sporten kan ändå berätta att orienterarna besöker tävlingsområdet flitigt – via nätet.

Att titta på tidigare kartor över ett blivande tävlingsområde är helt okej, precis som att sitta och studera stadskartor – exempelvis över Gävle.

Men tekniken ger ännu större möjligheter.

– Nu finns ju på webben möjligheten att dels titta på kartor på google earth eller liknande, och även med hjälp av stillbilder från webbkameror se sig om i området, berättar Kalle Dalin, tränare på Dala Sports Acadamy knuten till Högskolan Dalarna.

– Det här är en helt regelmässig metod att förbereda sig. Den är ju dessutom lika för alla. Jag är helt säker på att det finns rätt många som använder nätet inför SM i Gävle.

Man kan vara säker på att flera orienterare genom att studera stadskartor över Gävle har skapat sig en bra bild över hur banor kan gå, och var kontroller kan ligga.

Det kan vara en fördel – men också ett hinder.

– Man får inte låsa sig. Det kan förstöra en tävling, förklarar Kalle Dalin och berättar om VM-löparen som hade studerat sprintområdet, funderat ut var några av kontrollerna skulle sitta – och när starten gick såg att en kontroll satt just där den skulle och satte fart.

– Utan att titta på kartan i övrigt. Och vägen som var rakast till kontrollen hade arrangörerna spärrat av för biltrafikens skull. Tvärstopp.