Efter en misslyckad säsongsinledning i världscupen – hon har ännu inte kommit ner i ett andraåk – var planen att hon skulle ta klivet ner till Europacupen för att hitta sig själv igen.

Det har hon gjort, säger hon, trots att resultaten i de fem tävlingarna varit långt ifrån toppklass.

Bästa placeringen nådde hon i förra veckans slalom i italienska San Candido när hon blev 19:e tjej trots startnummer 71. Faktum är att Sandvikentjejen var tredje bäst av alla i det andra åket.

I storslalom, där hon haft problem med att få skidorna att greppa på isiga underlag, lossnade det – på ett mer positivt sätt – i Courchevel en vecka tidigare. Då var hon tvåa efter första åket, men ramlade i det andra och slutade 45:a.

– Då kändes det riktigt bra och stabilt ändå, summerar 19-åringen.

Till helgen väntar tre världscuptävlingar i Soldeu-Grandvalira, Andorra, där det blir storslalom fredag och lördag (en av dem är en tidigare uppskjuten sådan) samt slalom på söndag.

• Hur viktigt är det för dig att komma ner och göra ett resultat?

– Det skulle betyda mycket. Men å andra sidan kan jag inte göra mer än mitt bästa.

• Vad är det som gör att det känns bättre i åkningen nu?

– Dels tekniken, men framförallt att det känns tryggare och roligare att stå på startlinjen nu. Det känns rätt. Det är svårt att förklara, det är bara en känsla man har.

Resten av säsongen kommer hon troligen att varva åkning i Europacupen med världscupen. I början av mars väntar dessutom junior-VM där Hector ska försöka försvara sitt storslalomguld från i fjol.

Den som följer Sara Hectors blogg vet att det var mer än bara skidåkning som upptog hennes tankar under veckorna i Europacupen. Vistelsen i schweiziska Melchsee Frutt stördes av en fräck stöld – av hennes nyinköpta väska.

– Den stod nere vid liften bredvid en massa andra väskor, så det var lite otur att det var just min som blev stulen. Jag hade glasögon, joggingskor och en massa extragrejor i den – men som tur var inte mina pjäxor, säger Hector.

Frankrike och Courchevel var nästa anhalt på turnén – och där fick landslaget beskedet att det hotell de vanligen bor på var uppbokat av en saudiarabisk kung. I stället fick de bo på ett mysigt ställe 40 minuter från backen – som blev mindre mysigt när Sara Hectors rumskamrat upptäckte vilka som delade boende med dem: kackerlackor, att döma av stanken troligen av tysk sort.

På bloggen skriver hon:

”Tur att jag inte märkte det förrän vi skulle åka, annars hade det kunnat vara svårt att sova.”

• Är du rädd för småkryp?

– Nja, jag är inte överdrivet rädd, men jag tycker att det är väldigt äckligt, säger Hector.

I Andorra bor hon dock bra, har inte blivit bestulen så vitt vi vet – och hoppas att hennes skidåkning ska tala framöver.