Anledningen är dubbel, och den kommer från både väntade och oväntade håll – men framför allt är den efterlängtad.
Nästan samtidigt i eftermiddag har svenskar bäddat upp för medaljmöjligheter genom imponerande, stabila insatser.
Det är också det här som är så roligt med just OS, där de små sporterna plötsligt får ta plats på den största scenen av alla – och för en dag bli en medaljtörstande nations snackis.
Skeetskytten Stefan Nilsson ligger tvåa inför de avslutande två kvalomgångarna, som sedan leder till finalen på banan i The Royal Artillery Barracks.
Det kan bli så att skyttet visar vägen i London, precis som man gjorde i Sydney 2000 med två guld. Inte mig emot. Inte nån emot tror jag, efter tre olympiska dagar. Rekommenderas!

Samtidigt i eftermiddag så tar ridsporten, som verkligen inte bara är Rolf-Göran Bengtsson och som inte är någon liten sport, ordentligt med plats i Greenwich Park.
Det finns till och med två medaljmöjligheter i en fälttävlan där först och främst 37-åriga Sara Algotsson Ostholt på hästen Wega delar ledningen efter den alltid tuffa terrängritten.
Algotsson Ostholt delar ledningen individuellt med tyskan Ingrid Klimke, trots att Wega tappade både en och två skor på den 5,8 km långa banan med 28 hinder.
Det svenska laget ligger dessutom på bronsplats inför dagens avslutning, hoppningen. Rekommenderas!

Lagfinalen i den artistiska gymnastiken är de olympiska gudarnas egen uppgörelse, när vuxna män upphäver tyngdlagen.
Sevärt? Alltid.
Imponerande? Alltid.
Men inte så lätt att hänga med i, när lagen roterar runt bland barrar, räck, bygelhästar, fristående, hopp och ringar.
Men här finns också SVT-utbudets mest underhållande och medryckande kommentatorduo – verkligen.
Den som har följt med Roberto Vacchi i Eurosport genom Tour de France och Giro d’Italia, genom vindlande vägar i underhållande timmar är på rätt väg.

Här har ni gymnastiskens motsvarighet: AnnaMaria Jansson och Veronica Wagner. En duo som sprudlade av berättarglädje och kunskap – och verkligen gjorde att avslutningen av herrarnas lagtävling fastnade på teveskärmen.
Kina var i särklass, och vann precis som i Peking.
Men bakom hände det mesta. En japan försvann. En hemmanation stod för trycket, och Storbritannien tog medalj för första gången sedan OS i Stockholm – för hundra år sedan (låt vara att nationens hjältar var regerande Europamästare).

Och kunnigt kommenterat, och frejdigt ackompanjerat av ”...och där står en liten japan och ser vilsen ut.” ...Ukraina har inte tagit OS-medalj på en miljard år.”
Det enda som Jansson&Wagner inte hann med, för där nånstans bröts den sändningen, var den efterföljande dramatiken. Japan, som såg ut att ha hamnat utanför pallen, protesterade mot bedömningen av Kohei Uchimura på bygelhästen – och fick rätt. Silver till Japan, brons till Storbritannien – och Ukraina blev fyra.
D-e-t hade jag gärna hört Jansson&Wagner reagera på.
Men i kväll är det damernas lagfinal. Rekommenderas. Det också.