Stisse Åberg: Brynäs
bästa byte för säsongen
Grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis.
Det har gått rätt bra för Brynäs IF i år. SM-guld, hundraårsfirandet – och jag har nog skrivit några spaltkilometer med hyllningar.
Nu kommer ett grattis till. Till detta:
Relaterat
Att byta bort kravet på att bygga en hockeyhall för runt 15 miljoner mot att istället ge Gävle kommun en rejält tilltagen, ojämnt grusad parkeringsplats är inget annat än en förhandlingsbragd.
Jag säger inget om Brynäs (jo, lite grann), för jag vet att det här med C-hallen har varit en kvarnsten runt klubbens hals sedan man upptäckte att Läkerol Arena inte var någon intäktskälla modell grande.
Jag har noga följt den utveckling som klubben genomgått de senaste åren, och som imponerar. På isen, och i korridorerna. En vägvisare för många. En glädjespridare för de flesta.
Klubbdirektören Hans-Göran Karlssons insats vid förhandlingsbordet gör dock att guldcoachen Tommy Jonssons matchande i den sjätte och avgörande SM-finalen i Läkerol Arena verkar taktiskt enkel i efterhand.
Nu får man den största, bästa, viktigaste uppvaktningen i 100-årsfirandet av Gävle kommun vars guld-gullande med Sveriges just nu ledande hockeyklubb borde ge upphov till både extra granskning, debatt och en del skrik och skrän.
För samtidigt detta: Faran över – inte alls! – signaleras för driften av idrottsplatserna i Hedesunda och Forsbacka. Det går egentligen inte att jämföra en C-hall med en idrottsplats i kommunens ytterområde. Det är som att jämföra äpplen och päron, elitseniorer med knattar.
Det går bara att konstatera att allting behövs. Det ena är idrottsjordens salt, där idrott ger social gemenskap, upplevelser, kamratskap, gemensam framtidstro – och det andra heta upplevelser för stunden som är värda att betala högra biljettpriser för.
...för hockeyfolket är en hall på Brynäs dock den smartaste lösningen när inget annat händer (och det gör det ju inte, det vet vi). Där behövs den, det har jag fått klart för mig via experter. Om man sedan skulle klara av att sluta fred i trakterna av Testebovallen och den hallen också (Strömsbro IF och Hille/ÅIK) skulle jag bli ännu gladare.
Kommunens plötsligt avslut i tvisten med Brynäs IF – just i år också, av alla år! – för dock med sig ett omedelbart problem.
Hur hanterar man den andra arenafrågan i Gävle, den om en fotbollsarena? Jag håller som bäst på att bulla upp för firandet av ettårsdagen av när Gefle IF släppte nyheten om att man också hellre ville hålla på med elitidrott på Sätraåsen.
Sedan har inget hänt.
Jag vet att Gefle IF:s ordförande Leif Lindstrand och klubbdirektör Eva von Schéele-Frid synts slinka in i kommunhuset för förhandling nr 2, 16 och 76 ungefär.
Jag vet ungefär vad man vill ha, en ekonomisk behandling på Brynäs IF:s nivå. Men hur ska Gävle kommun ha råd med det? Speciellt nu, när det bara så där dök upp en hockeyhall för 15 mille på genomförandeagendan.
Det är ju inte direkt valår, det är ju bara ett jubileumsår.
Gävle kommuns största gåva till hundraårsfirandet Brynäs IF hade gått att svälja med hall och hår, om vi varit en kommun som många andra.
Men Gävle har länge släpat efter rikssnittet, inte i arenafrågor utan i idrottsplatser och hallar på gräsrotsnivå, och istället glassat sig fri från kritik genom beslut som det här.
Jag säger friidrottshall, jag säger innebandyhall, jag säger skridskobana, jag säger en massa annat också.
Tills vidare kör jag några varv med redaktionsbilen på Sveriges just nu dyraste parkeringsplats. En idrottsplats bland många andra i Gävle.
Euphoria, någon?



