Stisse Åbergs krönika Ursäkta - men vem tände Skellefteå?
Frågar ni mig – så svarar jag:
Det var för många som pratade i termer av "...när Brynäs vinner i kväll".
Och det var framför allt för många som tände kommunala reklamskyltar där det stod "Grattis Brynäs IF till SM-guldet."
Relaterat
Fakta
Stisse hissar
Skellefteå. Det måste man göra. Med tre förluster hängande efter sig gjorde man allt som behövdes nu – och framför allt mål.
Jakob Silfverberg. Två tysta matcher – men nu två mål. Och modet att lägga den där straffen.
Den femte SM-finalen. Den på tisdag. Det blev tvärtyst strax efter klockan 22 i går, men det är inte slut än. Det är inte som när Johan Lindbom avgjorde den där SM-finalen för HV71 i Gavlerinken 1995.
Stissar dissar
Grattis till SM-guldet. Nej, det fanns inget kaxigt i att Gävle kommun basunerade ut det budskapet redan i går eftermiddag på sina E4-anslagstavlor. Det var bara idiotiskt.
Guldet ska fortfarande hem till Gävle igen. Det finns det väl ingen som inte ställer upp på, om man inte är från Skellefteåtrakten, eller ingår i den klan av anti-Brynäs-tänkare som följer i SM-finalens kölvatten.
Men först ska det ut och resa en stund. Men har guldet varit på vift i 4 746 dagar sedan det där Ove Molin-målet i Kempehallen så går det väl att vänta ytterligare en stund på.
Det blir en ny match, en ny guldmatch för en sån är det varje gång det blir nedsläpp numera, i Skellefteå på tisdag.
Jag är visserligen som jag är, och jag vet att man måste förbereda både det ena och det andra, men när jag fick höra att nån på Gävle kommun hade slagit till och lyst upp E4:an både söderifrån och norrifrån med budskapet "Grattis till guldet, Brynäs" – då anade jag oro.
Jag säger inte att det hjälpte Skellefteå.
Men jag säger verkligen inte att det ska tolkas på ett skojfriskt och småkaxigt sätt. Inte i en kommun som just nu utreder både idrotts- och symfoniorkesterdöd, och som inte ser längre än till nästa ljustavla tydligen.
Bara pinsamt, och extra pinsamt när Gävle kommun är snabbare än guldet är erövrat av kämparna på isen i att sola sig i glansen av det.
Självklart! Inte förlorade Brynäs på grund av en eller annan ljustavla. Verkligen inte.
Men i de minsta marginalers sport finns det ingen som helst anledning att bjuda på ens den minsta lilla öppning för motståndarna.
Jag måste samtidigt säga att Skellefteå gjorde en imponerande match. Det var inte ett lag som hade förlorat tre raka förluster som klev in på Läkerolens is i går.
Det var det lag som alla trodde hade gått till final som plötsligt fanns – Skellefteå Kraft. Starkt, styggt och plötsligt kapabelt att göra mål. Och som balanserande på avgrunden i förlängningen passade på att bli partydödare El Grande i Läkerolen.
8 405 (minus de tappra och glada från Skellefteå) öste på för fullt för att guldet inte bara skulle hem utan till och med delas ut. Det var fullbokat på sportbarerna, det var vår i luften – det var upplagt för guldfirande.
Det blev sudden death.
Alla sportjournalisternas enklaste, bästa och självskrivande story tog sats efter 1,46 av förlängningen när Brynäs fick straff. Och vem tog hand om den, om inte Jakob Silfverberg. Redan med två mål i matchen, och ett tredje skulle alltså skicka den 13:e mästarvepan upp i taket – och honom själv ut på en lång, lång NHL-karriär.
Silfverberg gjorde det han är så bra på.
Han sköt.
I Hedesundakillens Joacim Erikssons högra stolpe. Så hårt, så bra – så att jag nån del av en sekund till och med trodde att pucken hade varit inne och vänt i målet.
Nu studsade den ut, och Skellefteå studsade tillbaka in i finalserien när Oscar Lindberg kunde lyften in 4–3 efter 6,35 när Mattias Ekholm satt utvisade för en så där förarglig och förfärlig puck out-utvisning.
Folk pratade. Alla ville så mycket. Speakern i Läkerolen informerade till och med om hur man skulle uppträda om Brynäs vann i förlängningen. Då började jag skriva på den här krönikan.
Skellefteå var bra. Brynäs gjorde en lite svagare mellanperiod, där det fanns lite inslag av fokusförflyttning. Jag såg det, oväntat, hos en spelare som Jonathan Granström. Men jag tror inte jag kommer att se det igen.
Men i den sista perioden, med ett underläge på 2–3, var Brynäs tillbaka som den heta finalaktör man varit under den här veckan. Då kom också kvitteringen när Ryan Gunderson gjorde ytterligare ett av sina eleganta mål efter ett balansnummer på blå linjen.
D-e-t Brynäs flyger upp till Skellefteå för att fortsätta guldjakten.
Tills dess håller vi käft och släcker ned ljustavlorna.
Eller hur, Gävle kommun?
