Vi vill ha ordning och reda i den här stan, och vi har ett fotbollslag som bek-vämt rör sig och hittar i sitt eget gatusystem.

Olssons IF med 4–4–2 – för åttonde allsvenska säsongen i rad.

Jag känner mig trygg här.

Det finns tydligen folk som tycker att det är tråkigt.

Jag tycker tvärtom. Jag tycker det är snyggt. Speciellt så här på våren, när det börjar bli grönt, och blommorna (jag tror det är krokus och scillia, men jag ska inte tränga djupare ner i myllan där) börjar sticka upp i planteringarna.

Det är också välskött, städat och snyggt – och träden står där man planterat dem, tryggt och prydligt.

Lika vackert, nästan, tycker jag det är när Olssons IF sprider ut sig i 4–4–2-formation på Strömvallens konstgräs. Visst, det hade gärna fått vara de där ljusblå tröjorna, men vitt är snyggt mot grönt underlag – och framför allt är det ett säkert allsvenskt vårtecken.

Till slut har det blivit så här i den allsvenska fotbollen, att eftersom Gefle IF borde åka ur varje säsong men inte gör det så har tränaren Per Olsson uppgraderats från träningsoverall till kavaj.

Sportbladet utsåg honom för nån vecka sedan till allsvenskans bäste tränare, och jag ser att Mats Olsson i Expressen är av samma åsikt.

Det har till och med blivit så här, att Gefle IF – det är Olssons IF.

Utan Per Olsson. Ingen allsvensk fotboll i Gävle. Så är det bara. Så när det nån gång efter min allt för sena pensionering blir klart att inviga den där nya fotbollsarenan på Sätraåsen, så måste det nånstans finns en Olssons läktare, Olssons rum, Olssons staty – eller varför inte bara ge arenan adressen 442 så har vi löst det.

Vi har haft en bandyfinal, vi har ett hockeyslutspel som fått påskrisen att slå ut i Brynäsfärger på gågatorna – och nu har allsvenskan rullat igång.

GIF är nästan sist ut.

Men ändå faktiskt i centrum, för så blir det om man möter Malmö FF på bortaplan. Ett MFF som har fått en rad guldtips, tips som annars är utspridda på IFK Göteborg (många) och Elfsborg (ett fåtal).

Jag tror på Elfsborg, även om lördagens premiär mot Djurgården inte var så imponerande. Det blev 2–1 ändå, Amadou Jawo var inte så där jättebra, men jag gillar Niklas Hult och Johan Larsson och Ishizaki och en rad andra spelare också och tror att nya tränaren Jörgen Lennartsson kommer att plocka fram guldramen på laget.

I fjol tippade jag visserligen Örebro SK, men tycker fortfarande att jag var rätt ute där. Fast GIF, med en tidig 3–2-seger på Behrn Arena, bidrog till att haverera säsongen för Sixten Boströms gäng.

n n n GIF har ännu under 2000-talet inte vunnit en premiär. Jag kan inte ens påminna mig om att man varit nära nån gång heller.

Johan Oremo är tillbaka. Han är faktiskt inte äldre än 25 ser jag. Han har tagit Chibsahs gamla nr 24, istället för Hasse B:s avlagda nr 13. Klokt. Men Orlov/Dahlberg flyttar han inte på i början.

Jag är tvärsäker på Linus Malmborgs kapacitet som mittback, och hans samarbete med Olof Mård. Att Olsson valt att bredda truppen med ytterligare en mittback (David Fällman) hänger ihop med Marcus Hanssons fortsatta utveckling på mittfältet.

Jag är, nästan, lika tvärsäker på att Alexander Faltsetas är en inre mittfältare i Olssons anda.

Årets genombrott. Johan Svantesson. 19-åringen från Vara. Kolla bara! Han kommer att ticka in både poäng, mål – och sedan miljoner för GIF.

...Gävle är inte en större stad än att det har framkommit att Olof Mård varit praoelev på tidningarnas sportredaktion. Tydligen fick han följa med på basketträning. Men tydligen var han inte 192 cm lång då, och vi kunde ju inte ana!

...Yussif Chibsah dominerade inte på Djurgårdens mittfält mot Elfsborg, men överglänste ändå kollegan Daniel Sjölund. Ingen av de Stockholmstidningar jag läste i går stavade dock hans namn rätt. Så är det om man kommer från Gefle IF.

Det finns som alltid en rad spelare, företeelser och matcher (alla 30) att vara nyfiken och fundersam över.

Orden som stämmer in på en säsong med Olssons IF är skräckblandad förtjusning.

Men det är också lätt att bli hemmablind, när man travar omkring i Olssons gatubild. Det är lätt att hoppas på det nya (Malmborg, Fällman, Faltsetas, Svantesson, Oremo), sakna det gamla (Chibsah, Theorin, Super-Dragan), glömma bort det som alltid funnits (Hugosson, Bernhardsson) och inte se det självklara.

Marcus Hansson är just ett offer för den släng av hemmablindhet som man lätt får i Gävle.

Alla bra fotbollsspelare måste ju komma från en annan klubb. Ingen kan väl vara från stan? Eller? Men Hansson spelade samtliga 30 matcher i fjol, och avslutade med ett dundrande mål mot Djurgården. Det är faktiskt honom som GIF:s inre mittfält bygger på, fast vi varken ser eller förstår det.

Har jag glömt något? Eric Larsson? Jodå, det är dags nu!