Han är född söder om söder och lärde sig spela fotboll i Hammarby, och allsvenskt spel var hela tiden målsättningen.

Men det blev inte som Sebastian Senatore tänkt sig då han fick A-lagskontrakt för fyra år sedan. Han spelade hela första säsongen i Hammarbys B-lag – och när det sedan skulle diskuteras en fortsättning fick han ett negativt besked.

– Vi hade delat upp kontraktet i 1+1+1 år. Jag fick först höra att jag skulle få vara kvar, men sedan ändrade dom sig. Jag fick inte längre träna med A-laget. Jag var besviken och less och behövde hämta nya krafter, säger Sebastian.

Han valde att åka på semester till Uruguay.

Därifrån kom hans pappa Enrique till Sverige några år innan Sebastian föddes, hamnade först i Mariefred och sedan i Haninge där han öppnade restaurang.

– Jag har hälsat på pappas släkt där många gånger förr. Och jag hade ingen tanke på att spela fotboll där när jag åkte. Men jag hade ju inget kontrakt med någon annan klubb, så...

En spontan fundering växte till något konkret – och en före detta allsvensk stjärna hjälpte till med kontakten.

Sebastian Eguren, som gjorde succé i Hammarby sedan Senatore talat väl om honom för värvningsansvariga, blev mer än en landsman och klubbkompis när han gifte sig med Senatores syster.

Svågern fixade provträningen med Montevideo Wanderers i Uruguays högstaliga, där han själv spelat flera år.

– Efter ett par veckor fick jag ett ettårskontrakt.

• Hur var det att helt plötsligt spela fotboll i Uruguay?

– Helt annorlunda. I början undrade jag var jag hamnat, jag var ju van vid den svenska stilen. Här kunde vad som helst hända. I uruguyansk fotboll är det inte alls lika taktiskt, mer man mot man. Du ska vinna över din spelare, så enkelt är det.

– Sedan märkte jag snabbt att jag var för snäll. Pappa sa att han trodde det skulle vara bra för mig att spela ett tag i Uruguay eftersom han tyckte jag saknade aggressivitet. Och det hade han rätt i. Men det fick jag hjälp med...

• Råkade du ut för något speciellt?

– Jag fick näsbenet knäckt av en armbåge i en match. Och domaren såg inget, dom är smarta när dom delar ut smällar där borta. Men det var väl det enda egentligen. Jag lärde mig snabbt att vara på min vakt, att man alltid, alltid måste vara på tå.

• Vad lärde du dig mer?

– Att ta det lugnt och värdera situationerna bättre, ligga steget före.

• Hur är kvaliteten på spelet, hur skulle det till exempel gå om GIF mötte Wanderers?

– Oj, svårt att säga, jag tror GIF skulle ha svårt att hantera Wanderers spel. Det är inte så strukturerat. Men det skulle nog bli ganska jämnt.

Senatore spelade samtliga B-lagsmatcher under säsongen men fick också göra flera insatser i A-laget.

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse när jag fick göra min första match på nationalstadion i Montevideo. Det är en jättearena som tar 100 000 åskådare och man hade funderat över hur det såg ut där, i omklädningsrummen och så, så det var stort när man själv stod där i spelargången, säger han.

Det var på Estadio Centenario som Uruguay blev första världsmästarnation någonsin genom att slå Argentina med 1–0 i VM -finalen 1930.

Det var också där som Sebastian Senatore fick hoppa in mot topplaget Penarol, blev utbuad efter en glidtackling mot erkänt snabbe Nicolas Vigneri – och fick vara med och bidra till skrällsegern 1–0.

– Extra roligt eftersom Eguren aldrig varit med om att vinna mot dom. Jag behövde bara en chans. Det har han fått höra...

Senatore har matchen bevarad på dvd, Sporten fick chansen att specialstudera den där tacklingen och kan konstatera att Nicolas Vigneri är lika snabb som ryktet säger och att tacklingen – som gav gult kort – hade god avsikt men kom halvsekunden sent.

Det gick också snabbt att se att spelet i ligan är lite hit och dit och fram och tillbaka – men att man kan spela fotboll i Uruguay är det inget tvivel om. Nationen har kvalificerat sig till sitt elfte VM nu i sommar.

– Det är ett litet land med få invånare – men många fotbollsspelare. Och de flesta är vinnarskallar. Det är bara att titta på Eguren, jag tror han avgjorde fyra matcher på egen hand i Hammarby och var som bäst i derbyna då det gällde, säger Senatore.

Drömmen för de flesta uruguayanska spelare är att ta sig vidare till de stora ligorna – och helst till Mexiko.

– Dit vill alla, det är där de stora pengarna finns. Men den nivån var lite för hög för mig, säger Sebastian, som efter ett år tog med sig flickvän och fotbollsambitioner hem till Sverige igen.

Men var skulle han spela?

Det blev provträning med Assyriska, som värvade ett par brassar istället.

Syrianska, som tränade alldeles intill, snappade upp Senatore och skrev kontrakt.

– Men där trivdes jag inte alls. Jag fick hjälp med att köpa mig loss från kontraktet och hamnade i Vasalund. Sen fick jag höra rykten att Gefle IF var intresserat.

• Vad visste du om GIF?

– Inte mycket, mer än att dom spelar disciplinerat och helt annorlunda än Vasalund. Det är ganska typiskt för spelare i Stockholm, ingen vet särskilt mycket om lag norrut. Men jag gjorde lite research...

Och blev lite bekymrad.

– Ja, jag såg ju vem som spelat vänsterback förra säsongen. Andreas Dahlén, utsedd till lagets bäste och så vidare och jag tänkte ”Shit, vad ska jag göra där?!”. Men Pelle Olsson övertalade mig, jag skrev på – och sedan stack ju Dahlén till Tyskland.

• Ska du spela uruguayanskt i allsvenskan nu?

– Haha, nja, när jag först kom tillbaka till Sverige så tänkte jag försöka ändra stil helt. Men man anpassar sig snabbt efter det svenska spelet, det måste man göra. Man får försöka göra det bästa av två världar.

Sebastian Senatore slåss just nu främst med finske Jens Portin om vänsterbacksplatsen, så länge Jonathan Hellström inte kan spela.

Men en mystisk ljumskskada oroar.

– Problemet kom sedan vi körde styrketräning med red cord-snören. Det var inte så lämpligt för mig tydligen. Ibland har jag så ont som jag aldrig haft förr, ibland är det mycket bättre. Jag hoppas det ska ordna sig, säger Senatore, som skrivit treårskontrakt med GIF och funnit sig till rätta i en lägenhet med jättebalkong i centrala stan.

– Där blir det grillning i sommar, det är helt säkert. Alla grillar jättemycket i Uruguay, på onsdagar var det rutin att alla spelare stannade kvar och grillade efter träningen. Jag har redan kollat med hyresvärden, det är grönt.