Lillasyster Sandra, som både är friidrottssprinter och fotbollsanfallare i IFK Gävle och i olika landslag, fick utmärkelsen för länge sedan. Eller rättare sagt i maj i fjol.

Nu är det dags för storebrorsan Erik Törnros att bli månadens junior.

– Det är en stor ära. Syrran har retat mig lite för att jag inte har blivit det, så det är roligt. Jag har inte hunnit berätta det för henne än, men jag hoppas jag får ett grattis av henne så småningom, säger Erik Törnros.

Den 193 centimeter långe anfallaren har under ett par säsonger stått och knackat på dörren till Gefle IF:s allsvenska lag, men har fått nöja sig med några inhopp. Mer exakt handlar det om nio stycken från debutsäsongen 2010 räknat.

Det är därför – för att få mer speltid – som han är utlånad till superettalaget Brage resten av säsongen.

– Det var mitt beslut. Jag sa att jag ville spela mer än i Gefle. Jag var inte nöjd med situationen där, berättar Törnros, som är väldigt nöjd med sin tid hittills i Borlängelaget.

Han fick hoppa in redan i första matchen, mot Halmstad, och har sedan dess startat i fyra av de sex efterföljande matcherna.

– Det har funkat j-ligt bra. Framför allt har jag fått förtroendet.

Två mål har han gjort också. Senast mot Degerfors, när han hoppade in efter bara 20 minuter och sköt in kvitteringen till 1–1 i slutminuten.

Premiärmålet kom på Söderstadion i matchen mot Hammarby, och även om det blev Brageförlust med 3–1 menar Törnros att det är en av de häftigaste upplevelserna i karriären.

– Jag höll lite på Bajen när jag var yngre och det var jävligt häftigt när man gick in på Söderstadion, man såg inte ett dugg och det var rök överallt. Sedan, att göra mål där... jag fattade inte själv först när bollen gick i mål. Det är ett av mina största minnen hittills.

– Jag fick en bra passning, tog emot och sköt i en och samma rörelse. Det var ett ganska fint mål faktiskt.

• Var det speciellt att göra mål i superettan?

– Ja, så är det. Det är lite annorlunda än reservlagsserien. Och när man möter Hammarby, ett lag som tillhör allsvenskan... man får ett kvitto på att man är bra.

Erik Törnros gick ut gymnasiet i våras och garvar åt det faktum att ett av två ämnen som han inte fick betyg i var idrott. Det andra ämnet var religion B.

– Men jag sa det till läraren, "fotboll är min religion", haha.

Men så har Törnros inga planer på att läsa vidare. Han har överhuvudtaget inte någon plan B – nu är det fotbollen och bara fotbollen som gäller.

– Jag vill spela bra i Brage det som är kvar av säsongen, sedan vill jag komma tillbaka till GIF och kriga allt vad jag har och se om det räcker till för att få spela.

– Självklart, nån gång ska jag spela i Europa. Men när vet man aldrig. Och det är inte det som är det viktigaste för mig nu. Jag lever i nuet. Jag måste prestera i Brage först och sedan i GIF, annars kan jag aldrig komma till Europa.

Kuriosa är att Erik Törnros var bra även i ishockey som ung, och faktiskt spelade med ett år yngre Elias Lindholm i Gävle GIK under flera säsonger.

– Men jag lade av i samband med TV-pucken, berättar 19-åringen, som än så länge inte har haft anledning att ångra sitt val.