– Jag är tacksam att jag sitter här och det ger ett annat perspektiv på allting, säger Tobias och bjuder på ett trött men intensivt leende.

Tillbakalutad i soffan hemma på Skogsvägen i Sandviken kan han blicka tillbaka på den mest dramatiska veckan i sitt liv.

Den som började förra måndagen med fotbollsmatchen i division 5 mellan Sandvikens IF:s B-lag och Storvik slutade på akuten på Gävle sjukhus och en blixtoperation natten till tisdag.

Tobias är målvaktstalangen i SIF som drömmer om att bli proffs och han har redan börjat vägen dit genom att provträna med AIK. Den här säsongen var det meningen att han skulle varva spel i juniorlaget och B-laget i SIF. Men i måndags var olyckan framme som kunde ha satt en tragisk punkt för allting. Tobias minns och har inget emot att berätta.

– Det var tio minuter kvar av matchen mot Storvik och jag rusade ut på en boll samtidigt som en av deras spelare kom med full fart. Jag fick hans höft i magtrakten, flög iväg och kände direkt att det gjorde ont. Men vi hade bara en målvakt på plats så jag stod kvar och sa till backarna att dom inte skulle spela hemåt för jag hade tappat andan och kände mig yr.

Matchen spelades klart och smärtan blev värre och värre. Benskydden och strumporna var näst intill omöjliga att ta av och resten av laget hade redan bytt om och åkt därifrån när Tobias skulle sätta sig på cykeln och åka hem.

– Men jag kände på en gång att det aldrig skulle gå så jag ringde mamma som fick komma och hämta mig med bilen.

En orolig mamma är alltid bra att ha. En orolig mamma som dessutom har jobbat länge i vården och vet att smärtor i magtrakten inte är att leka med är ovärderlig. Mamma Christina visste att det var bäst att ringa rådgivningen och sedan gick det fort. Transport till sjukhuset i Gävle med röntgenbilder som visade att mjälten var sprucken.

Ett tillstånd som kan vara livshotande.

När blodtrycket sjönk och visade 45/30, då var det snabba ryck som gällde.

– Det gjorde så jäkla ont och jag var nära att svimma när vi kom fram. Jag kommer ihåg allting och förstod att jag skulle bli opererad men ville bara att dom skulle sätta igång så att smärtan skulle försvinna. Men jag fattade nog aldrig hur allvarligt det var – vilket kanske var tur, säger Tobias och söker pappa Anders Halvorsens blick som är med när Sporten är på besök.

Han skakar också sakta på huvudet.

– Nej, det gjorde nog ingen av oss. Chocken kom efteråt nu när vi förstått hur nära det var och man är bara tacksam för att det har gått så bra. Akutvården har fungerat helt fantastiskt från rådgivningen till insatsen i Gävle. Vi kan inte tacka alla nog.

När det väl var dags för operation fick det dessutom ringas in ett helt nytt läkarlag som akut fick rycka in mitt i natten då det andra teamet höll på med en annan patient.

Men sedan gick det fort och läkaren öppnade buken på Tobias och det var blod, blod och åter blod. Han opererade ut mjälten och totalt fick Tobias sex liter nytt blod inpumpat i sin kropp. Sex liter...

– Jag måste bara få tacka läkaren Dan-Olle. Han kom upp till mig dagen efter på barnavdelningen och sa att det inte är varje dag han räddar ett liv. Då fattade jag nog vad som hade hänt, förklarar Tobias.

– Läkaren sa till oss att han var oerhört nöjd med resultatet med tanke på hur det hela såg ut, fyller pappa Anders på med.

Operationen gick bra och nu är Tobias utan mjälte men med en stor framtidstro. I lördags fick han komma hem och nu väntar en månad med största möjliga stillhet. Lite ömt i såret är det men han behöver inte äta något smärtstillande. Äta är något han för övrigt inte är särskilt sugen på just nu.

– Nej, inte har man någon större matlust. Men allting är ju så nytt. Det blir säkert bättre.

Till hösten kan han börja röra på sig lite lätt och sedan börja fundera på riktig fotbollsträning. För tillbaka på planen ska han.

– Absolut. Den här säsongen är förstörd men jag har kvar mina mål. Jag vill bli proffs.

Tills vidare får han njuta av sommarlovet från skolan, fotbolls-VM där han för övrigt hoppas på England som det stora Manchester United-fans han är, lyssna på favoritbandet Metalica och kanske, kanske gå på den där Kiss-konserten till helgen.

– Jag kanske kan sitta i en solstol och lyssna i alla fall, skrattar Tobias.

Glad att leva, tacksam för livet.