Det var en alldeles lagom vacker ceremoni när Anders Huss blev den åttonde klassiske Brynässpelaren i taket på Läkerolen. Timråspelarna slog till och med takten med klubborna, självklart förresten – det var ju deras materialförvaltare, under "Brynäs Hej-låten" när vepan gled uppåt takåsarna.
Sedan började matchen.
Matchen?
Matchen!
Var var Brynäs? Sneglade upp mot den där sponsorsoffan Lindholms myshörna och tyckte mig se halva laget sitta där med chipspåsarna och läskflaskorna.
Det var nog så att man hyllade Anders Huss med spel i 80-talstempo, men också en nonchalans och likgiltighet på en sån nivå att jag är säker på att det brast för Huss i logen där han satt och att han glömde bort att han faktiskt ska hålla på Timrå – för visst var det väl han som vrålade: "Men kom igen nu då, Brynäs".?
Eller?

Det gjorde inte Brynäs. Timrå, elitseriens sämsta lag just nu, bjöds både in i matchen och på mål så man kunde hänga med ända fram till slutminuterna och till och med få en poäng.
Men jag orkade faktiskt inte bli förbannad.
Bara förbluffad, och förvånad. Mest kanske för att inte tränaren Tommy Jonsson fick totalspel där i Brynäsbåset och bröt sönder några av de där svindyra kompositklubborna.
Istället gled matchen vidare i sin egen värld. Brynäs gjorde mål, Timrå gjorde mål. Ytterst få var speciellt bra i Brynäs (Johan Larsson dock!), många var inte något alls utan bara lite så där passivt närvarande.

Men som sagt. Det trillade in mål, det var svängigt, lite folkligt och festligt och småmysigt – och till slut alltså hela elva mål igen.
Visst, det blir säkert straffpredikningar och extraträning för Brynäs i dag.
Men som underhållning? Roligt förstås.
Ibland kan man inte kräva för mycket av hockey, eller Brynäs som faktiskt efter tvåpoängaren ligger fyra i elitserien.

...men vilka snygga straffar. Först Sebastian Wännströms patenterade, den som han avgjorde mot Luleå med – och så Jonas Nordquists iskalla, "bara-låta-pucken-glida-in-förbi-en-förstenad-målvakt."

Ryan Gunderson, från Bensalem, Pennsylvania, drar från höften numera. Mål för tredje matchen i rad. Jag är glad att jag fattat vad killen går för.

Ekholm. Han hade en statistik som skulle få coachen Barry Trotz att gapa igen, men hamrade in 2–2-kvitteringen i slutet av första perioden och hade till skillnad från de flesta av lagkamraterna lite jet lag att skylla på.
Därför blir betyget:
Proffsigt – och välkommen tillbaka.

Chibsah. Hade vi bott i en annan stad hade han behövt förklä sig i en nån där peruk han säljer i sin affär (eller behålla hjämen på). Nu är det bara att önska en öom, nyttig, belevad och mycket intressant fotbollsspelare och människa lycka till.
Fast jag hade gärna sett honom i Gefle IF ytterligare en eller flera säsonger.
Men money talks. Inget att säga om det. Inte alls. Men Chibsah måste faktiskt ersättas på något sätt. Så bra har han varit.

Nästa man till taket! Jag har en lista av namn, det har väl alla, men ingen ordningen: Ove Molin, Hans "Virus" Lindberg, Tommy Sjödin, Jan-Erik Lyck, Janne Larsson, Stig Östling, Lars-Åke Sivertsson, Andreas Dackell, Anders "Masken" Carlsson, Börje Salming, Pär Djoos, Mats Näslund.

Noterar från bandypremiären i Lidköping. Tre mål av Löfstedt, två av Edlund – och det första i elitserien av 16-åriga Erik Pettersson. SAIK ryckte redan i inledningen av matchen och vann med 7–5.

26 515 den här gången! Men jag undrar om det inte var Brynäs som vann på 50/50-lotteriet i går. Eller, jag är helt säker.