Nyhetsveckan har innehållit det lätt havererade Mayatemplet i Sandviken, och den där båten som ligger och gnäller vid kajen.
Gerda! Jag säger sälj, spräng, sänk – vem har tid att bry sig egentligen?
Vi har ju ett hockeylag som läcker och kantrar och som knappt håller sig över vattenytan.
Brynäs spelar numera rätt ofta en hockey som mer för tankarna till möten med Växjö Lakers än till heta slutspelsdueller i vår.
Och d-e-t är verkligen något att bry sig om i Gävle.

Samtidigt som Niklas Czarnecki vrålade igång sitt lag i omklädningsrummet i den första periodpausen, pysslade jag själv med att ranka de män som är högst ansvariga, och som måste prestera mer för att Brynäs ska överleva.
Michael Sundlöv, sportchefen som bara ibland vinner på 50/50-lotterna i sina spelarinköp
Niklas Czarnecki, tränare som skulle satsa ungt (Rödin till Mora, jaha) men som numera bara har det tungt.
Andreas Dackell, kaptenen som jag för nån månad såg leda sitt lag – men som nu är vem som helst i laget och alla som vet vem Dackell är vet att det inte får vara så.
Och ni vet hur det är. Det är alltid tränaren som får skulden, oavsett som sportchefen har kapital att köpa både lysande och slocknade stjärnor och om spelarna på isen sviker så det svider om det.
Det är tränaren som ska trolla, lyfta enskilda spelare och skruva ihop ett lag.

Niklas Czarnecki har inte lyckats fram till nu. Han har skapat ett monster som kryssar sig fram i elitserien, och som visserligen är hysteriskt svårbesegrat men som saknar ett spel, en idé och faktiskt också som i går i första perioden en vilja och ett intresse av att vinna matcherna.
När Czarnecki vevade igång i Brynäs omklädningsrum så kunde det ha varit hans sista skrik.
Hade inte spelarna reagerat, korrigerat och agerat hade Czarnecki varit måltavlan för all uppdämd kritik.
Brynäs var under någon timme nere på kvalplats och vände, och laget var då så pinsamt ointresserat, opålitligt och opassande att legendarernas vepor (Tord, Nilsson, Tigern, Prosten, Wickberg, Stigge och Wille) under Läkerolens tak skruvade generat på sig.
Så där uppträder inte Brynäs IF.

Det stod då 2–0 till Luleå, och det blev en förändring på isen. I den första perioden hade Brynäs elva skott på mål som inte ens skulle räknas som skott på mål i en match i U12-serien.
De två mål som för ytterligare några dagar strök Czarnecki från listan Tränaren-som-får-sparken-först-i-elitserien, och som höll Brynäs kvar i matchen var fula som stryk men älskvärda ändå.
Det var så grötigt och bökigt och Läkerolens 24-tummare till jumbotron hjälpte inte direkt till att skapa klarhet – men varför analysera? Hopplösa 0–2 blev i alla fall 2–2. Det räcker.
Sedan. Juuso Hietanen gjorde 3–2 med 1.26 kvar att spela. Luleå kvitterade med 28 sekunder kvar att spela. Extrapoängen togs när Magnus Kahnberg gjorde sitt andra mål för säsongen på 25 matcher.
Men det har alltså inte blivit en trepoängare för Brynäs på åtta matcher, inte sedan 4–1 mot Timrå 12 november.
Det är det som är problemet. Brynäs har elva oavgjorda matcher – men bara fem segrar.
På tisdag är det Timrå–Brynäs. Då måste Brynäs vinna. Vinna på riktigt.