Visst, jag såg. Det stod 2–4 mot Södertälje med mindre än fyra minuter kvar och en dundrande desperation gjorde först att Eero Somervuori reducerade när Brynäs hade sex-mot-fyra på isen. Och med 19 sekunder kvitterade backen Jörgen Sundqvist till 4–4, även då utan målvakt.
Det gav Brynäs en poäng, och det bästa – det såg till att Södertälje inte fick tre. Men i tabellen kommer nu Modo, läs Peter Forsberg, från botten i raketfart och är snart på slutspelsplats.
Elitserietabellen går att analysera både uppifrån och ned och från vänster till höger.
Hur man än läser, så har Brynäs bara vunnit fem matcher och gjort 45 mål.
Och det är ingen tillfällighet.
Det var heller ingen tillfällighet att gårdagens uppvaknande och poängräddning kom i ett läge när Niklas Czarnecki hade kastat upp taktikblocket på läktaren och var på väg ut på isen själv.
Det var allt eller inget.

Niklas Czarnecki har skapat ett lag som trivs bäst i egen zon, där man helst ska få motståndarna att åka omkring och de skott som släpps igenom brukar Jacob Markström ta (för det mesta).
Men säg den dag ni såg Brynäs vända spelet i mittzonen och blixtra fram i en målgivande kontring (som Södertäljes 3–1 i går) – nånting man tror egentligen ligger i lagets spelidé.
Farten till något sådant finns inte, och knappt orken – och ibland tvivlar jag på om ens kunskapen och kompetensen finns.

Det går också tydligt att se att det inte är svininfluensan som är lagets problem, utan Brynässjukan. Den som drabbar i stort sett alla spelare som kommer ut på Läkerolens is, och som första symptom är ett balansproblem som gör att spelarna hamnar längs sargerna istället för att söka sig fram till målet, rakt mot målet – rätt in i målet.
Det syns tydligt att Niklas Czarnecki försöker bota sjukan med instruktioner, men det är bara tillfälligt som tillfrisknandet sker.
Att placera sig framför mål – det är sånt som verkar ha tappat i status i Brynäs där det är finare, enklare, bekvämare att snirkla och cirkla.
Jodå, Brynäs göra ofta det tuffa, tråkiga defensiva jobbet, men att laget gör så få mål – fyra i går mot ett ihåligt Södertälje är inget som ger bragdguldkandidatur – sitter ihop med frånvaran av den totala hängivenheten och offerviljan även i offensiven.

Det behöver inte vara så vackert, men det kan istället vara grisaktigt skönt med mål som bara blir till för att viljan är hetare än motståndarnas försvar.
Steve Dixon är undantaget i Brynäs, och han smaskade in 2–3-reduceringen i den andra perioden med sitt nionde mål för säsongen genom att banka en retur rakt genom målvakten.
Vad har exempelvis tagit åt Jonathan Granström, som i fjol var en ful, frisk fläkt i laget – men nu verkar vilja bli en Sebastian Lauritzen (och inget ont om honom, faktiskt).
Vem och vilka ska egentligen ha de sköna grisrollerna i Brynäs, de där spelarna som gör skitjobbet, tar stryk och som hellre flinar motståndarna i ansiktet än smeker iväg en passning i sidled i mittzon.

Niklas Czarnecki är på väg mot ett haveri om han inte kan tillsätta rollerna bättre i Brynäs den här vintern.
4–4 vara nämligen bara skönt och trevligt i några minuter.

...men jag gillade verkligen nye backen Petri Kokko. Hoppas han är vaccinerad.