Och precis då, när koncentrationen låg på Sveriges minsta mediakub, passade Rögle på att på något oförklarligt sätt kvittera, stjäla både Anton Rödins första gyllene stund och delar av Brynäs trepoängare.
Och inte vann jag på lotteriet den här gången heller, var det verkligen någon som hade nr 10 232?

Efter en femtedel av elitserien är tabellen inte riktigt på den nivå som jag eller vem som helst för den delen med nån typ av anknytning till Brynäs vill ha den.
Men det är väl så här det kommer att vara, med Brynäs mitt i strecksmeten och kamp för varje poäng.
För är det inte 1–1, 1–2, 4–4, så är det 2–3 eller kanske 3–2.
Brynäs är alltid med – men inte direkt bäst i klassen.
Ungefär som Magnus Kahnberg. Han är alltid nånstans i närheten av motståndarmålet, men han får aldrig till det. Nu elva elitseriematcher i rad för Brynäs utan ett mål. Det är ett mördande facit, för en spelare som just placerats i tröja nr 29 för att förse laget med mål.

Brynäs målsnitt är just nu 2,00. I fjol var det 2,33. Inte konstigt att händelseutvecklingen är som den i går, när Brynäs till slut får ihop 36 skott, och visserligen gör det man kan göra; kämpar, nöter, gnider, sliter, stönar och ber.
Men inte mer.
Inte ens när man vinner på förlängningens 50-50-lotteri, är premien speciellt överväldigande. Två poäng i går borde ha varit tre och Brynäs borde verkligen ha passerat Rögle i tabellen.

Niklas Czarnecki återvänder idag till sin sisyfos-syssla, sitt evighetsarbete att samla ihop ett lag av hårt arbetande unga och gamla män och få dessa att förstå att gårdagen är glömd och morgondagen innehåller en match mot Linköping.
Trots allt blev det två poäng i går mot Rögle, och det är bättre än bara en och mycket bättre än noll som det kunde ha blivit när Simon Bertilssons knätackling i slutet bjöd Rögle på en fri barrunda i Läkerolen i slutminuterna.
Brynäs sliter i motvind just nu, och förutom att brännmärka Kahnberg, Somervuori och andra som inte gör mål så går det också att påminna om att laget saknar nyckelspelare.
I går uppträdde Brynäs utan Andreas Dackell, den spelare som leder laget i vanliga fall. Han saknas varje sekund som går.

Just i det här läget var det därför viktigt att Ove Molin fick hämta ut en puck ur Röglemålet, och se till att Anton Rödin fick den för att placera den på helig plats. Den Brynäsjunioren gjorde i sin elfte elitseriematch sitt första elitseriemål.
Det blir fler. Många fler. Och de behövs. De behövs från Jakob Silfverbergs klubba också – han var bra i Dixons och Lauritzens sällskap.
Och det behövs att Simon Bertilsson håller knäna under kontroll.

Det var dock ingen tillfällighet att kanadensaren Steve Dixon avgjorde för Brynäs. Han tillhör de spelare som a-l-d-r-i-g ger upp.
Såna som verkligen behövs den här säsongen. 44 matcher kvar. Minst.

4 366. Årssämsta i Läkerolen. Inget att säga om det. Ny match på lördag. Visst, jag förstår att vi lever i en komplicerad värld – men vad hände med det gamla hederliga hemma–borta–hemma.

Tommy Sjödin såg lika cool ut som han gjorde på isen som spelare.

Domare nr 21 kan inte lastas för Brynäs poängförlust.

GIF-mittfältaren Yussif Chibsah (snälla stanna!) var visst på matchen i går och såg hockey live för första gången i sitt liv. Vi måste nog ringa och kolla vad han tyckte, och kanske förklara att det finns bättre och sämre matcher i den här sporten också.