Det tog 360 minuter av blod, svett och tårar (minus rätt många minuter i matchen mot Skellefteå, men nu ska vi inte vara såna) för Brynäs att nå fram till säsongens första seger.
Det fanns folk som trodde sig kunna hockey som gav upp redan efter de två första matcherna.
Det fanns folk som trodde sig veta allt om Brynäs som skvallrade, twittrade och kvackade olycksbådande om kvalserien redan efter tre matcher.
Det är tur att idrottsmän och idrottsledare inte bryr sig allt för mycket om sånt – eller såna som jag för all del, för nån högst tvivlande formulering har nog skickats ut till tryckpressarna under hösten.
Annars skulle vi aldrig få se hockeymatcher som den mellan Brynäs IF, som firade 50 år i högsta serien, och HV 71.

Annars skulle inte ett lag som inlett med fem matcher u-t-a-n seger inte omedelbart nagla fast det lag som vunnit fem r-a-k-a segrar i elitseriens inledning.
Och här, fatta!
Med fem matcher utan den där trepoängare så hade Brynäs kunnat ställa upp, ängsligt och ångestfyllt och följt direktiv om ett styrspel till helvetet.
Istället. En offensiv med hjärta, muskler och hjärna. En forechecking som fick ett rätt sömnigt HV 71 att längta hem till den mjuka hotellsängen istället för att manglas och pryglas av ett upphetsat hemmalag.
Den första perioden var den bästa Brynäs presterat i år. Det var en kollektiv kampanj för tre poäng. Den gav tre utvisningar för HV 71. Den gav dock inga mål för Brynäs.

Och här kunde det ha tagit slut, som det kan göra om man gör allt...utom mål.
Typiskt för matchen var dock att Brynäs ledningsmål signerades Andreas Dackell, som med ett vasst, överraskande skott i Stefan Livs ena kryss gjorde 1–0 efter 4.07 av andra perioden.
Denne Andreas Dackell, som har ett vackert C på den svarta tröjan och är den som om andra inte fattar eller hittar ska omvandla Niklas Czarneckis mödosamt uttänkta bågar och cirklar till fysisk energi omfattande ett helt hockeylag.
Man glömmer lätt bort att 36-åringen som härstammar direkt från GGIK:s Stjärnliga, och egentligen är en av oss vanliga dödliga Gävlebor, spelade åtta säsonger i NHL i Ottawa och Montreal och var en högt rankad rollspelare – ingen kunde döda utvisningar som han.
Här i Brynäs gör han inte bara det, och det behövdes i den andra perioden, utan visar också laget vägen med ett mål.
Fortsätter han så här kan jag ta på mig att putsa hans hjälm, skridskor och...ja, ta hit bilen också om det ska vara så, resten av säsongen.

Förresten, förbundskaptenen Bengt-Åke var visst i Gävle, bland annat för att kika på Jacob Markström förstås. På köpet fick han se en veteran i högform som vann OS-guld i Lillehammer redan 1994.

Det Brynäs som återuppstod på Hovet i lördags efter 0–3, gjorde samma trollerinummer i går. När HV 71 kvitterade med bara lite mer än sex minuter kvar att spela, sjönk taket ned över de 8 120 i Läkerolen.
Inte en match till, utan seger (och kanske en förlust, HV såg hemskt ut)
Inte...då.
Brynäs stannade inte upp. Brynäs lade sig inte ned på rygg och skrek om orättvisor. Brynäs fortsatte spela för seger, och Mads Hansen (lysande i går) tog en HV-back på ryggen, fortsatte att ha pucken under kontroll – och frispelade Sebastian Lauritzen.
2–1.
Sett över 60 minuter var det rättvist. Sett över 360 minuter var det hysteriskt nödvändigt.

Nånstans i första perioden, när HV 71:s JVM-stjärna Mattias Tedenby vände bort Brynäsoket i ena sarghörnet, tänkte jag att en sån där, en lirare...en sån skulle Brynäs ha.
Ni vet hur det är.
Isen är alltid mer välspolad på andra arenor.
Sedan såg jag det alla snackat om, men det som ännu inte basunerats ut på mediakuber i riket.
Brynäs har en sån, en Tedenby, en lirare, en framtidsman...
...en Anton Rödin.
Jag har tidigare skrivit att jag vill se mer Jakob Silfverberg på isen. Jag vill se mer Anton Rödin också.
Men jag hade turen att hamna i samspråk med "Masken" Carlsson i en periodpaus, och alltid lär man sig nåt.
Det är som "Masken" sa. Silfverberg och Rödin har sin plats i fjärdekedjan just nu. De har talang att spela nån annanstans. Men de måste förtjäna den.
Rödin gjorde det i går genom att inte bara virka med pucken utan även aggressivt attackera motståndarna med kroppen.
Mer sånt. Mer sånt här, hela Brynäs förresten.

...domare nr 19 kan man lita på, även om några visslingar lät falska eller uteblev i slutet. Men visst hade HV 71 en spelare i målgården när kvitteringspucken seglade in efter 13.52 av andra perioden. Tack för den!
Nu har jag skrivit gott om domare nr 19, domare nr 5, domare nr 7 och nån till också den här säsongen. Snart har jag en hel lottorad, med tillägg dessutom om jag får räkna linjedomare 88 och nr 31 från i går också.