Mot Timrå i torsdags somnade Brynäs i andra perioden – men väcktes när Niklas Czarnecki höjde rösten under en time out.
Han borde ha använt en elkofösare.
I går gäspade hela laget käkarna ur led i samma period, och såg sömndrucket på medan Skellefteå vände och tackade för en lättvunnen trepoängare på bortaplan.

Det är egentligen alldeles för tidigt att dela ut svidande piskrapp, och ljudet av motorsågens tvåtaktsmotor bör självklart höras över sorlet från Läkerolens restaurang redan efter två omgångar.
Men hallå, Brynässpelare.
Det har börjat nu!
Elitserien är igång.
Motståndarna är redo.
Ni är det inte. Ni verkar tro att bara för att ni har dragit på er Brynäsdressen ska ni få poäng i elitserien, bli svenska mästare och med automatik bli förvandlade till vepor och hissas till skyarna.

I går var det Wille Löfqvists tur att som nummer 7 i ordningen hyllas med att få sitt namn upphissat. Jag ska inte göra mig till talesman för herrar Lundström, Salming, Nilsson, Johansson, Wickberg och Karlsson som hängde där sedan tidigare.
Men jag har sett dem spela och jag vet att det var spelare som gick genom sarg, plexi och motståndarbås om det krävdes – och om någon nu hade krävt att bli n-e-d-hissad med tanke Brynäs nutida lags bleka prestation så hade det inte förvånat mig.
Fan tog den enda spelare som vågade somna till i det Brynäslaget, och den gamla glada skrönan om att "Tigern" Johansson gjorde självmål på Wille så att den inte skulle bli stursk över en nolla i debuten säger rätt mycket.

Tränaren Niklas Czarnecki såg samma match som jag, ett något ovanligt förhållande mellan en skicklig och ytterst seriös hockeytränare och en jovialisk journalist.
Han sa, om insomniastadiet i andra perioden, som fick sin fortsättning i tredje periodens sönderfall.
"Jag är lika förvånad. Det var precis som mot Timrå. Men då lyckades vi vrida tillbaka matchen. Det klarade vi inte nu."

Jacob Markström var bäst igen. Så kan det inte hålla på. Brynäs gör ett mål, och hoppas vinna på sitt eget fifty-fifty-lotteri. Tredje periodens pinsamhet var inte att det blev 1–2 i ett box play – utan att Brynäs fick iväg tre (3!) skott när man borde ha varit på jakt på mål, poäng, ära och berömmelse.
Tre skott, på hemmais. Mot Skellefteå.
Två mål totalt på två matcher (Peter Forsberg har gjort lika många alldeles själv, men han är ju Foppa förstås).

Och jag som hade antecknat glädjande budskap från isen under den första perioden.
Lars Jonsson uppträdde på värdig nivå.
Magnus Kahnberg såg ut som han brukade göra i Frölundatröjan när han var i Gävle.
Jag såg visserligen inte till nr 8, Eero Somervouri – men två av tre var okej för mig.
Men sedan satt nattmössan som en dumstrut över det intresse för offensiv som krävs för att vinna en hemmamatch.

Matchens om...
...Jörgen Sundqvist hade gjort mål när han kom ut från utvisningsbåset och fick en läcker passning från Emil Sandin hade det varit både vackert och jag säger matchvinnande. 2–0 redan efter åtta minuter hade varit ett lyckopiller som hade hållit Brynäs vaket hela eftermiddagen. Och dessutom, puckmottagningen på blålinjen, skottet (i ribbans underkant) – jösses så läckert det hade varit av en blåställsback från Härnösand.

Brynäs hade förhoppningar om att få gå före i vaccineringsköerna för svininfluensan.
Men vadå. Grishockey är inget problem, utan Brynäs borde nog ha tänkt på att vaccinera sig mot sömnsjukan istället.
Ny match på tisdag när Frölunda gästar Läkerolen. Den startar klockan 19.00 och pågår till ungefär kl 21.15–21.20. Därmed är alla informerade.