Det var två olika ideologier stötte på varandra redan i premiären, men debatten blev inte mer spännande än den som utspann sig inför förra veckans kyrkoval.
Det var en premiärmatch som vi har glömt redan i morgon, när Läkerolen öppnar för säsongen och Skellefteå (3–1 mot Luleå i går) släpps loss.
Challe Berglund predikade hetta – så vill man ha det i Timrå.
Niklas Czarnecki förkunnande kyskhet och kyla – så vill man ha det i Brynäs.
Det gjorde att Brynäs tämligen omgående fick ett övertag i matchen, när Timrå halsade sig fram till ett oöverlagt premiärrus som kunde gett en fet baksmälla.

När Emil Sandin i slutet av den första perioden pricksköt, turligt för honom och oturligt för kompisen Anders Lindbäck i Timråmålet, var det ett mål ytterst likt ett segermål.
Att det inte blev det, är anledningen till premiärmatchens stora självrannsakan för Brynäslaget.
Från att ha spelat ett rätt smart, just kyligt och behärskat försvarsspel kring den så imponerande Jacob Markström övergick Brynäs till att slå på autopiloten.
Fastfrysta i isen mer av egen bekvämlighet än Timrås energiska forechecking lyfte Brynäs fram pucken till Timråbacken Fredrik Sonntag som till slut dunkade in nåt slags halvvolleyskott på en snurrig puck.
Det kunde ha blivit mer, för just då och lite senare var Brynäs på väg in i sönderfall.
Men Czarneckis time out bröt mönstret, i alla fall några minuter senare.

Resten av matchen var Brynäs, och även om avgörandet inte var nära under ordinarie tid fick Czarnecki möjlighet till sista ordet också när Timrå bjöd på en utvisning under övertidens sista två minuter.
Men Brynäs målsnitt var i fjol ytterst låga 2,33 per match. Nu ligger man under det, när sista skriket bara blev ett försynt pip.

Så på frågan hur det var, svarar jag:
Ja, det var bra med en poäng redan i premiären. Den borde ha varit, om inte tre så i alla fall minst två.
Nej, jag saknade rätt mycket också. Som ett spetsigt anfallsspel, och även om siffrorna på ryggtavlorna på den annars läckra bortadräkten är svåra att urskilja, så hade jag pluggat in att nr 8 hette Eero Somervuouri men jag såg inte karln speciellt ofta.
Samma sak gäller Kahnberg, som såg obekväm och kantig ut. Och den elegante landslagsbacken Lars Jonsson verkade inte ha ens intresse av att vara en ledande spelare. Han kunde ha varit den som utnyttjat Timrås tjurrusande till smarta spelvändningar, men nu lyckades Brynäs inte alls med den detaljen.
Istället var det alltid arbetsintresserade herrar som Dackell, Granström, faktiskt Lauritzen, Sundqvist, Hietanen och några till som producerade det antal liter svett som går att byta in mot elitseriepoäng.

Kvällens överraskning: Den tillresta Brynäsklacken imponerade med sin energi.

Matchen dömdes av domare nr 7...som är Ulf Rönnmark. Han var bra. Linjemännen nr 82 och 91 såg också stabila ut.

Timråspelarna kom ut till premiären barhuvade under presentation. Hjälmen av för det. Jag kommer inte ihåg, men brukar Brynäs göra så i Läkerolen? Återstår att se i morgon, när Wille förresten ska gå i taket.

0–1 (29) Ofere, 0–2 (33) Ofere, 0–3 (58) Larsson. Mobilen tog emot budskapet från Strömvallen att Gefle IF kollapsat. 0–12 på fyra matcher. Det var ju så här det inte fick se ut.