För Fabian Brunnström gick steget från en elitseriesäsong i Färjestad till NHL smidigt och enkelt 2008, han gjorde 17 mål för Dallas Stars trots att han var skadad 30 matcher och blev den tredje spelaren i NHL-historien – och förste europé – att göra tre mål i sin debutmatch.

Inne i Jernvallens Multicenter, i ena hörnet av Göransson Arena, går det inte lika lätt.

Före detta elitskrinnaren Sebastian Falk radar upp övningar som Brunnström ska lära sig att behärska.

Brunnström pustar och svettas och suckar.

När Nicklas Bäckström bestämde sig för att förändra sin försäsongsträning förra sommaren såg det ut precis likadant. För det är inte lätt när Falk ska lära hockeyspelare att ändra invanda mönster och väcka muskler och leder som aldrig tidigare aktiverats till liv.

27-årige Fabian Brunnström befinner sig i en situation där hans NHL-karriär gått lite i baklås, efter två säsonger i Dallas hamnade han via Toronto i Detroit där det aldrig lossnat riktigt, han åkte upp och ner i farmarlaget Grand Rapids och just nu är han kontraktslös.

I det läget bestämde han sig slutgiltigt för att hitta en ny väg uppåt – och fann den på nätet.

– Jag hade funderat ett tag på att få hjälp av en expert men inte vetat riktigt var jag skulle börja. Men så läste jag om Bäckström och hans nya träning och hamnade på Sebbes hemsida. Så jag skickade iväg ett mejl.

Den kontakten ledde till att han nu pustar och svettas och suckar i Sandviken.

– Jag hade väl ungefär hundra frågor jag ville ha svar på, ville verkligen veta vad jag gav mig in på. Det är ju en bit hit från Helsingborg och hade det varit det minsta likt det jag hållit på med i fem år med min fystränare där hemma hade det inte varit nån mening. Men man kan verkligen säga att det är på den andra sidan skalan. Och jag förstod snabbt att Sebbe är en expert.

Lika snabbt förstod Brunnström att det här inte blir nån enkel resa.

– Jag kom hit i söndags och ska köra två-tre pass om dagen. Och det första jag kan säga är att det är svårt. Jag vet nu att det kommer att krävas m-y-c-k-e-t jobb. Lång tid. Och hängivenhet.

Konkret handlar det om följande:

Förbättra förutsättningarna för spelarens skridskoåkning genom att förändra gamla invanda rörelsemönster. Låter simpelt, ser inte så svårt ut när Falk demonstrerar, men...

– Hockeyspelare vet ju hur man spelar ishockey. Men jag har åkt skridskor sedan jag var fem år – och klarar ändå inte av en enda övning just nu, säger Fabian.

Sebastian Falk ler när han hör det där. Det var samma sak med ”Bäckis”.

– Det såg exakt ut som för Fabian. Frustrationen är alltid den samma och kommer i tre faser. Nummer ett: Jag kan inte! Nummer två: Varför har jag inte gjort det här tidigare? Nummer tre: Hur ska klara av att göra det här i fortsättningen?

Att lära sig omprogrammera reflexmässiga rörelser är utmaningen.

Spelaren kartläggs noggrant för att hita svagheterna.

För Fabian Brunnström handlar det först och främst om en fot, sedan om en höft.

– Han har brutit sin vänstra fot två gånger så den behövde först korrigeras lite. Och när det var gjort såg man att hans problem är att vänstra höften är för svag.

När kommande säsong startar ska den vara mer än okej – och Brunnström ska åka skridskor som han aldrig gjort förr.

– Man känner ju sina egna styrkor och svagheter ganska bra. Vissa behöver träna att skjuta, andra måste gå upp tio kilo. Jag kände att skridskoåkningen var min grej att jobba med, säger Fabian.

I onsdags mottog Brunnström sina sista instruktioner och fick sedan med sig instruktionsfilmer – både på Falk och sig själv för att kunna jämföra – speciella inlines och så klart det obligatoriska redcord-bandet som har en central plats i denna typ av träning.

Nu ska han klara sig på egen hand.

– Egentligen känner jag att jag skulle behöva Sebbe med mig en längre tid, jag är lite rädd för att jag ska träna in ett felaktigt rörelsemönster. Vi får se, kanske kommer jag upp hit flera gånger under sommaren, säger Brunnström.

• Hur ser du på framtiden?

– Eftersom jag inte har något kontrakt kan jag i princip hamna vart som helst. Men jag vill stanna i NHL, det är huvudmålet. I samtalen jag haft med Detroit har dom låtit positiva till en fortsättning, men jag får avvakta till free agent-marknaden kommer igång. Och till dess kan jag bara se till att vara så förberedd som möjligt.

– Klarar jag bara den här omställningen kommer jag att vara mentalt mycket starkare också, inte bara bättre på att åka skridskor.

• Hur hanterar du känslan av att inte behärska något, att du helst av allt kanske skulle vilja säga tack och hej och gå ut?

– Ja, den känslan kan man ju faktiskt få i början. Men jag är inte sån som ger upp, det har jag aldrig varit. Minnet av hur bra det gick när jag först kom till NHL gör att jag vet vad jag kan, och att jag har en så stor vilja att ta mig tillbaka dit.

– Jag skulle kunna ligga på en strand i Barcelona nu och ingen skulle veta det. Men jag vill utvecklas och komma tillbaka. Jag hoppades att det skulle vara svårt. Jag hoppades att dom skulle hitta nåt fel på mig som jag kan rätta till. Det är därför jag kommit hit.