I Immanuels pass står det ett annat namn. Ett namn som mestadels kvinnor heter. Ett namn som han inte har identifierat sig med på flera år och som ingen kallar honom. Immanuel är transsexuell och det är nu över sju år sedan som han för första gången bestämde sig för att göra en könskorrigering. En process som tar flera år att genomföra. Immanuel har kommit en bit på väg.

– Tidigare har det varit så att man måste vara transsexuell för att få byta namn. Man ska ha gått hos en psykiatriker i minst ett år och ha kommit en bra bit i vårdutredningen. Men det är ju inte alla som behöver en könskorrigering. Man vill kanske bara byta namn, säger Immanuel.

Det är just det här han kämpar för. Rätten att få heta det man vill. Första gången han ansökte om att få heta Immanuel var för två år sedan. Skatteverkets beslut överklagade han två gånger, i länsrätten och i kammarrätten. Han fick avslag i båda. Ett år senare lämnade han in en ny namnändringsansökan och nu har han alltså fått godkänt från kammarrätten att få heta Immanuel. Ändå tror han att det är för tidigt att beställa ett nytt pass.

– Jag har hört att Skatteverket kommer avslå ansökan igen. Då överklagar jag till regeringsrätten. Går inte det går jag vidare till EG-domstolen, säger Immanuel.

I sin ansökan har han valt att inte skriva mycket om den könskorrigeringsprocess som han just nu genomgår.

– Jag vill att det här ska gå utan att jag poängterar det. Det ska inte spela någon roll tycker jag.

Skatteverket fattar sina beslut på namnlagen. Delar av den härstammar från 1963. Skulle Immanuel nu få godkänt från Skatteverket är han en av få personer i Sverige som får ett så kallat ”könskonträrt namn” utan att ha framhävt sin könskorrigeringsprocess.

– Jag är 28 år nu. Jag tycker jag har rätt att få heta det jag vill. Det skulle vara så otroligt skönt att slippa förklara varför det står ett annat namn i mitt pass varje gång jag möter myndigheter, säger han.