I februari förra året öppnade kommunen ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Björksätra ”Pangea”.

Två lägenheter på Smassens väg gjordes om till allrum, tv-rum, kök och arbetsrum för de anställda. Samtidigt möblerades ett antal lägenheter där de unga pojkarna skulle bo.

För det är bara pojkar, alla mellan 16 och 18 år, som finns här i dag. Boendet har tolv platser sedan man ökade ut med tre i höstas.

Sex av de tolv som bor här har fått uppehållstillstånd. Sex väntar på avvisning eller besked om att de får stanna. Alla har fått vänta länge.

Här jobbar åtta behandlingsassistenter, en föreståndare och en biträdande dito. Två personer är alltid i tjänst. Hemmet har en egen socialsekreterare knuten till sig och Viyan som jobbar 75 procent och lagar maten.

– Hon lagar jättegod mat, säger Abshir och ser så där glad ut igen.

Men det är inte ofta Abshir äter tillsammans med de andra. Han lagar nästan all mat själv i den lägenhet han delar med en annan pojke.

När vi träffas ska han lära sin lägenhetskompis att laga mat. Det ska bli kyckling och ris, berättar han.

Abshir kommer från Somalia och har varit i Sverige sedan i januari förra året. Till Sandviken kom han via Migrationsverket i Gävle och ungdomsboendet Gnistan i Gysinge.

Han talar bra svenska, går på ivik, introduktionskurs för invandrare på gymnasiet, och planerar för att söka till omvårdnadsprogrammet. Han vill bli läkare. Men inte i Somalia utan i Sverige.

En anledning är att varje gång han träffat en läkare här i Sverige har denne sagt åt honom att dricka vatten.

– Bara dricka vatten, säger Abshir, skakar på huvudet och skrattar.

Bakom hans glada leende finns ändå ett allvar. Kvar i Somalia har han två systrar och en bror. Han försöker ha kontakt med sina syskon regelbundet.

– Jag är orolig för mina släktingar, säger han.

De tolv pojkarna på boendet skiljer sig självklart åt väldigt mycket.

Här bor fyra från Afghanistan, tre från Somalia, tre från olika Sovjetrepubliker, två från Irak.

Många av dem har kontakt, i alla fall ibland, med sina anhöriga. Några har inga anhöriga. Några har absolut ingenting att komma tillbaka till när de ska avvisas.

– Det här är tuffa, starka killar, säger Per-Olov Borgh föreståndare på boendet.

För tre av dem finns en aktiv plan för att få dem att flytta ut. En bor redan i en genomgångslägenhet där han fungerar själv.

Sedan boendet öppnade i februari förra året har två ungdomar flyttat. Den ena med uppehållstillstånd till en vän i Jönköping. Den andra blev avvisad till Italien.

Det finns ett nätverk i Gävleborg där unga flyktingar från Sandviken, Gävle, Söderhamn, Bollnäs och Ovanåker, tillsammans med Tierp, träffas och gör saker tillsammans.

På sportlovet var det en fotbollsturnering som Sandviken vann. På helgerna har man minst en gemensam aktivitet. Härom veckan provade alla på gokart.

– Det är viktigt att hitta de positiva grejorna, säger personalen.

”Jag är orolig för mina släktingar.”

Abshir Muhammud Adam

”Det här är tuffa, starka killar.”

Per-Olov Borgh

föreståndare