Det är forskare vid KTH, Uppsala universitet och forskningsinstitutet Innventia som upptäckt att nationalklenoden Vasas skick försämrats dramatiskt. På vissa ställen har ekträet tappat 80 procent av sin ursprungliga hållfasthet medan det i snitt har tappat runt 50 procent. Höga halter av olika syror förstör vedens cellulosa och det minskar i sin tur styrkan i hela konstruktionen.

– Det är inte bra. Men vi måste göra fler analyser och vi vet till exempel inte hur fort nedbrytningen går, säger Anders Ahlgren, som jobbar som ingenjör på Vasamuseet.

Som GD berättat tidigare pågår sedan början av förra året ett projekt där 5 500 järnbultar från 1960-talet ska bytas ut mot nya höglegerade bultar. De nya bultarna, eller förband som hela konstruktionen kallas, kommer från Sandvik Materials Technology i Sandviken. Bultbytet innebär också en påfrestning på Vasa men trots det så fortsätter arbetet. Det gamla rostande järnet bidrar till nedbrytningen och att låta det vara kvar ses som ett sämre alternativ.

– Vi vet ju inte vilket skick skeppet kommer att vara i om 50 år, om det över huvud taget kommer att gå att jobba i det då, säger Anders Ahlgren.

Hittills har cirka 800 bultar bytts ut. När 1 000 bultar är bytta väntar en paus på ett år. Då ska en mätutrustning monteras och därefter följer analyser av hur trä och metall reagerar med varandra, något som är av stort intresse för både Vasamuseet och Sandvik.

– Men än så länge tycker vi att det fungerar som det ska, inga dåliga överraskningar, säger Anders Ahlgren.

Målet är att Vasa ska finnas i tusen år till men om det är möjligt när även de nya kunskaperna om skeppets skick beaktas vet ingen.

Bultarna från Sandvik beräknas hålla i 100 år.