Året var 1994 och Emil Jönsson var åtta år. Priset, bestående av pennan och fickalmanackan, fick han efter att ha kommit sjua i Lilla Jädraåloppet.

Föräldrarna Carina Rask-Jönsson och Karl-Ivar Jönsson minns – de har sparat tidningsnotisen i en klippbok. I takt med Emils framgångar har klippboken fyllts på med allt mer material. Den senaste tiden har artiklarna blivit så många att det inte har funnits tid att klistra in dem. I stället har de blivit liggande i en stor hög på köksbänken.

– Journalister och TV-team följer honom i stort sett dagligen nu inför OS. Men han är positiv till press och media. Han brukar gå och kika lite i klipphögen när han kommer hem, säger Karl-Ivar.

Emils passion för längdskidåkning, och sport överhuvudtaget, började däremot långt innan den första tidningsnotisen. Föräldrarnas intresse har förstås bidragit.

Karl-Ivar är ordförande i Årsunda IF och har orienterat sedan ungdomens dagar. I tonåren åkte han mycket skidor och spelade fotboll. Även Carina åkte skidor som ung och spelade dessutom handboll. Hon och den övriga familjen deltar årligen i den fem dagar långa orienteringstävlingen O-ringen.

– Vi är riktiga tävlingsmänniskor, konstaterar Karl-Ivar.

– Ja, allt vi gör vill vi göra så bra som möjligt. Vi är inga ”lagom”, det ligger i släkten, säger Carina.

Ändå sedan barnen var små har familjen varit ute på olika aktiviteter.

– Barnen har alltid varit med, de har aldrig valt att sitta hemma, säger Carina.

Även för Emil var det de typiska Årsundasporterna skidor, fotboll och orientering som gällde från första början – med pappa som tränare i klubben.

– Han har konstaterat nu i efterhand att vi var dåliga tränare efter­som det jämt var så mycket lek, skrattar Karl-Ivar.

Just ordet ”lek” är något som han och Carina återkommer till gång på gång. Leken verkar alltid ha funnits där som drivkraft bakom tävlandet.

– Vi har aldrig styrt dem så att det ska bli den ena eller den andra ­sporten ­eller att barnen måste ­prestera, ­säger Karl-Ivar.

– Nej, då blir inte resultatet bra. Men vi har varit där och ställt upp jämt, säger Carina.

Ställt upp genom att de köpt utrustning, skjutsat till tävlingar och stått längs med skidspåren och hejat på. Med tiden blev det mer och mer skidor som gällde för Emil. När han kom upp i tonåren började han vinna den ena skidtävlingen efter den andra. Redan som 15-åring tog han sitt första guld i ungdoms-SM i sprint.

Men karriären har inte varit spikrak. Såväl mjölk- som glutenallergi har ställt till det, liksom återkommande förkylningar.

– Då sätts det såklart mer press på en som förälder. Man får försöka prata om annat, vända på det och se möjligheterna – det finns mat även för allergiker, säger Carina.

De senaste åren har de fått se Emil tävla i de riktigt stora sammanhangen, som VM och World cup. Det har blivit många resor, exempelvis till Japan. Nu senast såg de Emil ta SM-guld i Piteå där de även var med och hjälpte till för Årsunda IF:s räkning.

Hur tar man som förälder till sig alla framgångar?

– Det vet jag inte riktigt om man gör. Det känns fortfarande lite overkligt. Vi är med på rätt mycket och känner de andra i skidlandslaget jättebra. De brukar jämt fråga efter ”Jönssonligan”, haha! Man tänker att Charlotte Kalla, Björn Lind och de andra är stjärnor, men det är jättesvårt att förstå att vår Emil är en av dem, säger Karl-Ivar.

Nu är det snart dags för OS i Vancouver. Föräldrarna och syskonen kommer att vara där.

– OS ja ... Det är något som står över allt annat i idrottsvärlden. VM är stort, men OS är extremt stort, säger Karl-Ivar som erkänner att han kommer att vara nervös.

– Särskilt när jag ser hur förbaskat fort de andra åker. Men sedan startar Emil och det visar sig att han åker ännu fortare ...

Föräldrarna är ändå försiktiga med att ta ut någonting i förskott.

– Det får gå precis hur det vill. Allting är ju trots allt bara en lek, säger Carina Rask-Jönsson.