Det pampiga halmbygget i skogsbrynet en knapp mil utanför Österfärnebo syns på långt håll. Tjock om magen och i röda band står julbocken på gärdet utanför Gunnar Hedmans hus. Varje december i mer än två decennier har han med viss hjälp av familj och grannar byggt en, som numera är lite större än den kända Gävlebocken.

– Jag är så här galen. Jag tycker att det är kul, säger Gunnar Hedman.

Det började som en skojig grej för barnen men har blivit ett nöje för honom själv och ögonfägnad för familjen, grannar och förbipasserande. I år har han gjort det mesta själv och räknar med att ha lagt ner 80 timmar på att få dit all halm på stålskelettet.

– Jag har nästan bott i skyliften.

Rödängebocken är klädd i några ton mer halm än den i Gävle, berättar Gunnar Hedman. Halmen köper och får han från grannarna. Belysning har han också, men så här i den tidiga skymningen är bara lamporna på hornen tända. Strålkastarna får vänta till dess att det har mörknat.

I Rödänge finns endast några gårdar, men många kommer förbi för att titta på byns julbock så den har större publik än antalet bybor, säger Gunnar Hedman. Vid det här laget har den varit färdig i ett par veckor.

Till skillnad mot Gävlebocken brinner den i Rödänge varje år.

– Den här eldar vi upp själva när jag fyller år, den 9 januari.

Förutom bockbränning firas födelsedagen också med kalas för grannar och vänner.

Stålskelettet ställer han sedan åt sidan för att klä nästa år igen.

Även om han har en egen halmbock utanför köksfönstret beklagar Gunnar Hedman brasan på Slottstorget.

– Det är tråkigt att lillebror i Gävle brunnit upp.