Redan ute på parkeringen bakom ishallen går det att känna av en viss nationell stämning, när de tre finska T:na, Timo, Timo och Tero (Helavuori, Aaltonen och Mäkinen), kliver ur bilen för att äntra arenan. Det är svenska lag som gäller för de här finska herrarna.

– I över tio år har vi åkt tillsammans för att följa World Cup på plats, berättar Timo Aaltonen och rättar till sin Bollnäshalsduk.

– Vi har vänner här som vi bara träffar i samband med det här evenemanget, förklarar Timo Helavouri i SAIK-mössan.

Samma sak gäller för det helsvenska grabbgänget med rötter i Hudiksvall som slagit sig ner vid ett av borden i ishallens tillfälliga pub. När vuxenlivet fått dem att flytta till olika delar av landet fungerar WC-bandyn som en årlig samlingspunkt. Trots att många av dem står i skilda anhängarläger.

– Men ännu har vi inte upplevt samma stämning som i Ljusdal, konstaterar Brobergaren Joachim Ceder.

– Fast det blir nog bättre nästa år när sandvikarna har fått ta traditionerna mer till sig, tillägger Pär Widell som hejar på inte WC-deltagande Ljusdal.

Inne i arenan hittar vi en glad rysk man vid namn Sergey Shiskin. Det är andra gången han besöker Sverige tillsammans med sin fru. Även vid förra årets besök, i Ljusdal, var World Cup anledningen.

– Först plan till Stockholm. Sedan tåg till Gävle. Sedan buss till Sandviken. På söndag Stockholm igen. På torsdag Moskva igen, säger ständige Zorkij-supportern Sergey Shiskin.

Redan från början har han deklarerat att han har begränsade kunskaper i engelska. Men med lite kroppsspråk klarar han galant att göra sig förstådd. Som när han lyfter högertummen högt i skyn för att dela ut sitt betyg till WC-bandyns nya arena.

– Göransson Arena, verrry goood, säger Sergey Shishkin och skrattar hjärtligt.

”Först plan till Stockholm. Sedan tåg till Gävle. Sedan buss till Sandviken. På söndag Stockholm igen. På torsdag Moskva igen.”

Sergey Shiskin

Zorkijsupporer