Bröms var också hemtam i kungahuset
Relaterat
Fakta
"Doctor Brömsens Extract för Elak Mage samt för Fråssan":
”Skär helt smått 3 lod Baggesöta, för 15 öre Cardobenedict, 1 ½ lod Ålandsrot, ½ lod Angelica, 1 lod Malörtknopp, ½ lod Aloes, 2 lod Pomeransskal, hwarpå giutes ett halft stop starkt Brännvin, som sedan brukas efter behag. För magen tages ½ skedblad i en ordinarie sup annat Brännvin; men för Fråssan, då dess ankomst förnimmes, et godt skedblad, utan annat Brännvin, eller en god sup, hwarpå den sjuke lägger sig i warma kläder at swettas; har hulpit dem som frusit 6 eller 7 gånger.”
Historien började med Svens farfar Sven Johannis Bröms, som i egenskap av kyrkoherde i Ockelbo hade god ekonomi och dessutom näsa för affärer. Han såg till att på olika sätt på slutet av 1500-talet köpa in ett antal hemman, och vid Wij hade han när han dog 1610 ett ganska stort sammanhängande landområde.
Detta fick sonen Johannes Svenonis Bröms, som i likhet med sin far blev kyrkoherde i Ockelbo, ärva. Och 1649 fick ägorna status av kunglig förläning i och med att drottning Kristina tillkännagav att de tillhörde prästen ”att niuta, bruka och behålla under Adelig frihet och frelsemanna Tjenst”.
Hur väl bekant Johannes Svenonis var med sin drottning är svårt att uttala sig om, men det kan ju inte uteslutas att den rike predikanten kunde lägga ett gott ord för sin son då han 1651 återvände från studierna på kontinenten. Den då 39-årige Sven tog i alla fall tjänst som drottningens livmedikus, samtidigt som hon utnämnde honom till professor i medicin och rektor vid Uppsala universitet.
Men universitetet hade inte råd att betala ut lön till sin rektor, så efter ett par månader slutade Sven Bröms i Uppsala och öppnade i stället praktik i Stockholm. Där hade han ju också närmare till det kungliga slottet och drottningen. Det trodde han åtminstone, men 1653 flyttade hovet till Uppsala på grund av en farsot som hade drabbat Stockholm. Högre tilltro hade uppenbarligen inte Kristina till sin livmedikus, och det var kanske befogat – för när hon året innan drabbats av sjukdom var det en fransk läkare som räddade hennes liv.
Nu följde några händelserika år för Sven Bröms. Samma år gifte han sig med biskopsdottern Katarina Emporagria Fluur, och de fick snabbt tre barn. 1654 frånträdde drottning Kristina kronan för att övergå till katolicismen, och hon efterträddes av Karl IX:s dotterson som fick kunganamnet Karl X Gustav. Han samlade genast ihop sina trupper och drog ut i krig, och Sven Bröms tog han med sig.
Kungen var sjuklig redan då han tillträdde, och Bröms hade fullt upp med att hålla honom vid liv trots att hans kungliga höghet inte direkt riskerade livet vid fronten. Det var det andra som gjorde.
Bröms var också en bra bit från soldaterna som gav sina liv för landet, men han hade det inte lätt ändå. En dag 1657 kom det bud hemifrån Sverige om att landet hade drabbats av en pestepidemi och att Sven Bröms inom loppet av några få dagar hade förlorat hela sin familj.
Man kan bara föreställa sig hur mycket han förebrådde sig själv för att han inte varit hemma hos fru och barn när det otänkbara hände, och 1658 drog sig Bröms för gott tillbaka från sin tjänst vid hovet.
Han drev sin praktik vidare, experimenterade med diverse mediciner och började sälja en blandning som kallades Brömsens droppar och skulle vara bra mot ”Elak Mage samt för Fråssan”.
Han gifte också om sig och fick två döttrar. En av dem skulle komma att spela en stor roll i Ockelbos historia sedan pappa Sven flyttat hem och blivit stor industrimagnat.
Men det är en annan historia.
