12 000 ton kärnbränsle ska gömmas i berget
Det är ingen friggebod som ska byggas i Forsmark. Projektets omfattning är närmast ofattbar, tanken svindlar stundtals under bussturen ner i urberget.
Relaterat
Bildextra: Rundtur på Forsmark
Fakta
Uranet kapslas in i koppar och lera
I kärnkraftverken finns uranet i form av cirka en centimeter stora cylinderformade så kallade kutsar som var och en avger lika mycket energi som 800 liter dieselolja.
Kutsarna är staplade på varandra i bränslestavar. En kärnkraftsreaktor innehåller ungefär 15 miljoner kutsar.
I bergrummet ska bränslestavarna förvaras i kopparrör som i sin tur omsluts av bentonitlera.
Kopparrören ska enligt myndigheternas krav hålla lika länge som uranet är radioaktivt, det vill säga i 100 000 år. Men forskarna är oense, vissa anser att rören endast håller i 1 000 år.
Slutdatum: År 2070
På 500 meters djup ska allt kärnbränsle (uran) som använts i Sverige förvaras.
2,3 miljoner kubikmeter berg ska sprängas loss och forslas upp till markytan för att skapa sex mil tunnlar där 6 000 kopparrör med använt kärnbränsle ska rymmas.
Tidigast år 2015 kan projektet få klartecken från alla myndigheter, två år senare beräknas bygget sätta igång.
Deponeringen av avfallet kan påbörjas år 2025 samtidig som utbyggnaden av förvaret fortsätter.
Omkring år 2070 ska allt vara klart, gångarna fylls igen och byggnaderna vid markytan rivs.
Folk börjar förstå vad som är på gång. Intresset för de guidade bussturerna har varit stort under hela sommaren.
Vår buss är halvfull när den rullar ut från Forsmarks bruk och kör mot de tre kärnkraftverken som byggdes under 80-talet. När vi passerar under kraftledningarna som är kopplade direkt till fasaden på Forsmark 3 blir allt väldigt konkret.
– Knappt hälften av Sveriges el kommer från kärnkraften. Vattenkraften bidrar med en lika stor del medan vindkraft och biobränslen står för resten. Forsmarkgruppen producerar en sjättedel av elektriciteten, säger vår guide Sofie Edin som jobbar åt SKB, Svensk Kärnbränslehantering.
I augustisolen ser anläggningarna väldigt rena och snygga ut. Men en av kärnkraftens baksidor har alltid varit det farliga avfallet som måste hanteras på något sätt.
I dag finns ingen långsiktigt lösning, men regeringens förslag är att placera allt använt kärnbränsle i urberget i Forsmark några hundra meter från kärnkraftverken. För att få en bättre bild av hur det ska gå till får vi följa med ner i SKB:s befintliga slutförvar för avfall som är radioaktivt i högst 40 år.
– Det kortlivade avfallet är exempelvis kläder, verktyg och maskindelar från kärnkraftverken. Men även avfall från övriga samhället, som vanliga brandvarnare eller röntgendelar från sjukvården, säger Sofie Edin.
Vi passerar hamnen där fartyget M/S Sigyn lossar kortlivat avfall och lastar det långlivade, använda kärnbränslet som ska transporteras vidare till ett tillfälligt förvar i Oskarshamn.
Sedan öppnas porten till underjorden och bussen tar oss ner i mörkret, kylan och fukten på 50 meters djup.
– Urberget här i Forsmark är det bästa i Sverige för ändamålet, få sprickor och relativt litet flöde av grundvatten, säger Sofie Edin.
Vi kliver ur bussen och går i en tunnel som leder fram till ett bergrum med en utställning på temat slutförvar. Den totala mängden radioaktivt avfall som Sveriges kärnkraft beräknas lämna efter sig skulle fylla halva Globen i Stockholm, får vi lära oss.
En modell visar också hur tolv bränslestavar får plats i varje kopparrör som i sin tur ska omges av bentonitlera på 500 meters djup i urberget. Bentonitleran som tillverkas av vulkanisk aska ska se till att grundvattnet inte kommer i kontakt med kopparrören.
Men forskarna är oense. Vissa hävdar att rören endast kommer att hålla i 1 000 år – inte 100 000 år som kravet från myndigheterna lyder.
– Tanken är att förvaret ska stängas igen för evig tid, det ska klara sig själv utan övervakning. Vi måste ta vårt ansvar för avfallet, det är ingenting vi kan lasta över på kommande generationer, säger Sofie Edin.
