Han hade redan beställt 200 vinplantor som fick följa med i flytten. För ett år sedan köpte Tomas och Maria Kalén en gård i Älvkarleö bruk. Vid husvisningen i februari var det 23 minusgrader ute så de visste att de hade kommit till kallare breddgrader. Men Tomas ville ändå prova och grävde ner alla 200 plantorna i marken. De visade sig klara vintern galant och fortsatte växa så att det knakade i marken.

Nu tänker han utöka vingården med 300 plantor till och planen är att få provsmaka eget vin redan nästa år.

– Då blir jag Sveriges nordligaste vinproducent, säger Tomas och ler. Jag är med i föreningen Svenska vinodlare och de allra flesta av de andra bor i Skåne.

Han spatserar längs långa rader av vinplantor och nyper av nya grenskott lite här och där. Han har redan bestämt att det nya vinet ska heta Älvkarleö bruksvin.

– Men vem ska göra etiketten? kommer han på själv. Kanske grannen vill som är konstnär.

Huset fann de av en slump. De ritade en ring femton mil utanför Stockholm och sökte åt alla håll. Då bodde de utanför Nyköping och hade aldrig varit i Älvkarleö bruk, men de kände direkt att här fanns det möjligheter för dem. Boningshuset är stort och rymmer både barn och barnbarn när de kommer på besök. Maria pendlar till jobbet i Sundbyberg och har fått en hel timmes kortare restid tack vare bättre väg. Arvid kan gå till sitt dagis på tio minuter, förut fick han åka bil åtta mil om dagen.

– Vi trivs jättebra, säger Tomas och blickar mot lille Arvid som har sommarlov och springer omkring i gröngräset och leker. På gården finns fler aktiviteter. En liten familj Hedemorahöns pickar i godan ro bakom ett nät och ibland får de gå fritt.

Hönsen bor i byns första elstation, en liten murad stuga som påminner om de äldre stenhusen i Grekland. På var sida om hönshuset finns stall och förråd som Tomas håller på att renovera. I förrådet ska det bli året runt-galleri och i stallet har han sin ateljé och verkstad.

Tomas är förgyllare och rammakare och har tidigare jobbat på Bukows­kis, nu har han auktionsfirman som en av sina största kunder. Allting började när han var ung och fick jobb hos konsthandlare Åmell. Där la han märke till att det fanns ett ständigt behov av ramar. Han studerade hur firmans förgyllare arbetade och började experimentera själv. Så småningom gick han en utbildning i Tyskland och lärde sig yrket.

Nu driver han ateljé i hemmiljö och har ett sommargalleri för besökare. I första hand visar han djur- och landskapsmåleri av levande konstnärer. De flesta av ramarna har han tillverkat själv.

– Den här är fin, säger han och går längst in i rummet. Mikael Barrehag är jätteduktig, en av de 20 bästa djurmålarna i världen.

Tavlan är ganska stor, med några gräsänder framför vassen och en snygg ram med rakare former i ockra och guld.

– Det är viktigt att inte ramen tar över för mycket så att motivet kommer i skymundan, förklarar Tomas.

På golvet mitt emot står dess motsats. En äldre, guldglittrande och bullig ram med en tät dekor av blommor och blad. Den har tappat en rejäl bit och väntar på att bli lagad. På väggen hänger akvareller av grannen Kenth Olsson som även har ställt ut i Paris, en olja av Johan Patricny som Tomas tror kommer att bli en av de större och så Johan Thunberg från Laxön förstås, med inramningar av Tomas.

I entrén hänger fler prover på ramar med olika uttryck. Den naturvita modellen med guld är inspirerad av Carl Larsons typiska ramar. Vi får också lära oss att man kan ha guld till det mesta, både på speglar, flaggstångsknoppar och tårtor. En gång la Tomas guld i brännvin och fick snapsar som glittrade som snökulor.

– Men det måste vara så rent som möjligt, minst 22 till 23 karat.

Trots gårdens alla vida vyer är det en smula trångt att ha sommargalleri i verkstan. Så fort renoveringen av uthuset är klar med sin läckert höga takhöjd, kommer konsten att visas där. Då har han tänkt bjuda in folk på vernissage.

– Med mingel och konst, ler Tomas. Och gårdens eget vin hoppas jag!