Ett år har gått sedan hon tillträdde tjänsten som Sverige Radios korrespondent i Norden och de baltiska länderna. Ett år som började i rätt lugnt tempo för henne eftersom den arabiska våren och tsunamin i Japan väckte mer intresse än rapporter från våra närmaste grannländer.

– Jag kände mig som en galopphäst som stod i starten och aldrig släpptes iväg. Men sen har det varit rätt intensivt, säger Jenny Sanner Roosqvist.

Inte minst massakern på UtØya och dess efterspel har genererat många arbetstimmar.

– Jag jobbade inte den där dagen i juli egentligen men blev inringd. Jag åkte till Sundvolden på lördagen där de samlade överlevande. Jag hade nyss skickat iväg mina egna barn på läger, min son hade varit på Gothia cup och min dotter på konståkningsläger. Så det var lätt att förstå hur föräldrarna som väntade där kände. Det var väldigt berörande.

Sedan dess har hon varit tillbaka i Norge flera gånger, bland annat på själva UtØya och i Oslo under omhäktningen av Anders Behring Breivik.

– Det har blivit mycket Norge så jag har lite dåligt samvete över att jag rapporterat så lite från Baltikum. Vi tittar ju mer västerut mot Norge och Danmark än vad vi tittar österut, så är det ju.

Vi ses i lunchrummet på SR Gävleborgs redaktion i centrala Gävle under mellandagarna. Jenny Sanner Roosqvist kramar om gamla kollegor och hejar på redaktionens nytillskott. Här har hon sin anställning, men har under åren bland annat jobbat åt Ekot-redaktionen i Stockholm och vikarierat som korrespondent i New York och Syd­afrika.

Som korrespondent för Norden och Baltikum är hon stationerad i Helsingfors i Finland. Maken och de två barnen flyttade med och lever vanligt vardagsliv med skola och fritidsaktiviteter. Jenny Sanner Roosqvist däremot flänger och far. I snitt har hon varit på resande fot var tredje vecka.

Det gäller att nosa fram nyheter och reportageidéer från de olika länderna som kan vara intressanta ur ett svenskt perspektiv.

– Jag börjar alltid dagen med att kolla nyhetsbyråer och de största medierna i alla de länder som jag bevakar. Dessutom har jag jobbat upp mycket kontakter, både med journalister men även andra människor i de olika länderna som vet vad som är snackisar, säger hon.

Planen var att lära sig finska, men efter en tids studier la hon ner projektet.

– Jag insåg att jag aldrig skulle lära mig språket tillräckligt bra för att kunna använda mig av det i mitt arbete som journalist. Jag har jobbat med tolk när det behövts och använt mig av engelska, säger hon.

Nästa års kalender är redan fylld med en mängd resor och inplanerade reportage. Direkt efter nyår åker hon till Danmark, sen väntar presidentval i Finland och kurs i London och i april börjar rättegången mot Breivik...

– Färöarna och Svalbard har jag kvar att besöka så det får bli till våren, säger hon.

Kontraktet som korrespondent sträcker sig fram till sommaren 2013 med möjlighet till förlängning i ytterligare ett år. Vad som händer därefter är oklart men mycket pekar på att familjen tar sitt pick och pack och flyttar tillbaka till det uthyrda radhuset i Gävle igen.

– Klart att det känns som hemma när man är tillbaka i Gävle och vi pratar ofta om ”sen när vi flyttar hem”.