Tomtens färg är väl ...grön?
Rött och grönt är julens färger. Men inte för alla.
– Gröna granar finns inte, säger Felix Söderström tvärsäkert.
Relaterat
Bildextra: Syntest
Fakta
Genterapi botar färgblindhet
Aporna Dalton och Sam föddes färgblinda men efter behandling med genterapi kan de nu se i färg.
– De klarar färgtester precis lika bra som apor med fullt färgseende sedan födseln, säger William Hauswirth, professor i oftalmologi och molekylär genetik vid University of Florida i USA.
Dalton och Sam är dödskalleapor. Honorna är sällan färgblinda, men omkring en tredjedel av hanarna har mycket svårt att skilja
mellan rött och grönt.
Aporna behandlades med genterapi genom att en ny gen sprutades in i deras ögon. Genen gör så att näthinnan börjar tillverka ett ljuskänsligt protein (opsin) som de färgblinda aporna saknar.
Efter några månader kunde aporna för första gången reagera på mönster av färgprickar i ett test för färgblindhet. Mer än två år senare är apornas färgseende fortfarande normalt, enligt en rapport i tidskriften Nature.
Ur Forskning och framsteg
Defekt färgseende
Termen färgblind är egentligen fel. Mer korrekt är defekt färgseende eftersom de allra faktiskt ser färger. Total färgblindhet, akromatopsi, innebär att personen ifråga bara kan se skillnader i ljusstyrka.
Siffrorna varierar men mellan fyra och åttaprocent av den manliga befolkningen är färgblinda medan bara en procent av den kvinnliga. Det innebär ungefär 350 000 personer.
Färgblindhet ärvs, oftast förekommer färgblindheten i vartannat led. Röd-grön färgblindhet orsakas av en recessiv gen i x-kromosomen. Eftersom män har en x-kromosom medan kvinnor har två drabbas män oftare. Det krävs alltså att genen finns i både x-kromosomen hos fadern och hos x-kromosomen hos modern. För att kvinnor ska bli färgblinda krävs att båda föräldrarna bär på anlaget.
Blå-gul färgblindhet orsakas också av en recessiv gen, kromosom 7 och det krävs att anlaget ärvs från båda föräldrarna. Varianten är inte vanligare hos män än kvinnor.
I ett normalt öga finns tre typer av tappar, violettkänsliga, grönkänsliga och rödkänsliga. Färgblindheten beror nästan alltid på att minst en typ av tapparna saknas eller är skadade.
Deuteranopi (grönblindhet) och protanopi (rödblindhet) är de vanligaste formerna av färgblindhet.
Deuteranomali innebär att känslighet för grönt ljus är nedsatt medan Deuternaopi innebär att tapparna som är känsliga för mellanfrekvent ljus (ungefär grönt) är helt ur funktion varpå gröna och röda nyanser förväxlas.
Protanomali – känsligheten för rött ljus är nedsatt.
Tritanomali (defekt blåseende) och Tritanopi (blåblindhet) förekommer mycket sällan. Tritanopi innebär att personen förväxlar blått och gult medan Tritanomali att känsligheten för blå-violett är nedsatt.
Akromatopsi, total färgblindhet, är mycket ovanlig, innebär att endast skillnader i ljusstyrka kan uppfattas, alltså bara gråskala.
Hjälpmedel för färgblinda
Det finns en svensk app till Iphone för färgblinda. Appen är till för kameran i telefonen och mäter färgvärdet. Appen heter LiveColor.
Om du vill se hur din webbplats ser ut för en användare med nedsatt färgseende eller för någon som är färgblind kan du besöka
Vischeck, som är en webbplats för webbplatsutvecklare som simulerar färgblindhet.
Det finns särskilda glasögon och linser som kan användas för att korrigera färgblindheten. Linsen har en hinna som omformar ljuset till andra ljus så att färgskillnaden kan uppfattas.
Nya rön visar att färgblinda har en förmåga att se små färgnyanser som ett normalt seende öga inte kan uppfatta. Det används bland annat inom den amerikanska armén vid avläsning av satellitbilder.
Forskningen har visat att personer med deuteranomali i stället kan skilja mellan olika nyanser av khaki (ljusbrunt/beige) som ser helt lika ut för personer med normalt färgseende.
Den färgblinde kemisten John Dalton skrev den första vetenskapliga avhandlingen i ämnet 1794.
Felix, Arne Lindström och Erik Högberg studerar ivrigt de bilder de får framför sig. Tysta tittar de fundersamt på bild efter bild, granskar detaljer och jämför.
– Det är något lurt med det här, säger Arne.
Ingen av dem ser någon större skillnad på bilderna. Minst skillnad ser de på bilderna med hockeyspelaren. Anledningen är att de alla tre är färgblinda.
– Sista bilden på tomten ser misstänkt grön ut, tycker Arne.
Alla har de svårt med detaljerna i den första tomtebilden.
Någon riktigt tillförlitlig statistik tycks inte finnas men uppskattningsvis har sju-åtta procent av alla män och knappt en procent av alla kvinnor defekt färgseende. Den vanligaste varianten är röd-grön färgblindhet. Tomtens och granens färger finns alltså inte i deras ögon.
Nu finns det ju en hel del varianter på defekt färgseende och det är inte ens säkert att den som är färgblind vet vilka färger som ställer till problem eftersom de flesta inte upplever det som något handikapp.
Det var alltså en ren chansning att bjuda in just Arne Lindström, Erik Högberg och Felix Söderström för att titta på några manipulerade bilder där det gröna respektive det röda färgfiltret tagits bort.
Alla tre konstaterar att det är svårast att se någon skillnad på bilderna på hockeyspelaren. Alla tre ser också kulorna i den tredje granen bäst.
– Den här är något ljusare, säger Felix och pekar på hockeyspelaren i mitten.
– I svartvita bilder ser jag kontrasterna tydligt men inte i färgbilder, berättar Erik.
Erik trodde för övrigt, ända tills han kom i övre tonåren, att prinsesstårtor var gula.
Färgblindheten hos de här tre herrarna upptäcktes hos samtliga i skolåldern.
– I skolan skulle vi måla gula katter. Min blev grön, berättar Arne. Min tvillingsyrra fick skriva lappar på kritorna.
– Jag tog alltid fel på brunt och grönt när vi skulle måla i skolan, fyller Felix i.
Erik målade röda kor och brun skog.
– Lila vet jag inte vad det är. På 80-talet köpte jag en snygg jacka men blev idiotförklarad av dåvarande sambon när jag kom hem. Jackan var rosa och rosa kunde man inte ha som kille på den tiden.
Det där med kläder är ett kapitel för sig. Arne och Erik undviker färgade skjortor när de ska ha slips medan Felix kör säkert på svart, vitt och grått. Till och med tatueringarna är i svart. Färgtatueringar är bara bortkastat. Arne och Erik tar gärna hjälp i klädbutiken för att få till en bra kombination och väl hemma är det fru och barn som hjälper till att matcha.
– Ibland ber jag om råd på jobbet. Det är alltid populärt att hjälpa till, berättar Arne.
Erik har tidigare jobbat med att sälja slipsar och profilkläder. Ett märkligt yrke för en färgblind kan tyckas men han klarade det utan problem. Hemligheten låg i att han memorerade färgnumren men när kunderna ville höra Eriks åsikt om olika färger bollade han bara tillbaka frågan. Liknande erfarenhet har Felix som en tid jobbat som målare.
Erik ser ingen skillnad på gult och grönt och har även problem med lila. Felix blandar ihop brunt, grönt och en del röda färger medan Arnes sinne för rött, grönt och brunt är defekt. Erik berättar att hans morbror alltid trott att alla grönsaker är gröna och att det är därför det heter just grönsaker.
En del upptäcker att de är färgblinda vid tidig ålder, andra inte förrän de gott och väl är vuxna. För vissa är det ett handikapp, för andra inte. Varken Felix, Arne eller Erik upplever sig ha något handikapp även om de inte kunnat välja yrke helt fritt.
– Jag försökte bli jägare i det militära men det gick ju inte, berättar Erik.
– Nackdelen är att man är utesluten i en del yrken. Det blev lite fokus på det i skolan i och med att jag är färgblind, säger Arne.
I hans jobb är det mycket färgkodad information men han tycker inte att det är något problem. Han ser nyansskillnaderna i grafik och oftast finns det text med som förklarar staplar och diagram. Däremot var det problem i skolan när alla skulle ut och plocka lingon till skolans sylt. Arne såg inte ett enda bär och det visar sig att ingen av de tre heller plockar svamp. Skulle möjligen vara flugsvamp de kan hitta i skogen men det är ju inte så intressant.
– Orienteringen i skolan var ingen hit, skrattar Erik. Jag såg inte färgerna på kartorna.
Att koppla in en hemmabio med färgkodade kablar är inte heller det lättaste.
– Äh, man provar väl, tycker Felix.
Tunnelbanekartor är inte heller det lättaste men Arne berättar att han helt enkelt läser stationsnamnen i stället.
Nej, färgblindheten är inget större hinder för någon som aldrig sett en röd tomte och en grön gran. Inte många färgblinda verkar hetsa upp sig över defekten.
– Under mitt 35-åriga liv som ögonläkare är det inte någon som sökt för det eftersom de vet att det inte går att göra något åt, säger Per Törnquist docent och överläkare vid ögonkliniken på Gävle sjukhus.
Till exempel elektriker, lokförare och piloter måste ha perfekt färgseende men för att få ta körkort är det kravet borttaget.
Huruvida det finns hjälpmedel eller inte tycker Per det är en intressant fråga.
– Det borde gå att läsa av våglängden på färgerna.
Färgseendet kan förändras av andra orsaker än arv. Till exempel gråstarr ger rubbat färgsinne men det korrigeras vid operation. Per berättar om konstnärer som bytt färgskala vid kataraktoperation. Det går alltså att se på målningarna när konstnären opererats.
Arne, Erik och Felix bryr sig i alla fall inte nämnvärt. Några hjälpmedel har de aldrig använt och de saknar inte det de aldrig har haft.
...köpte jag en snygg jacka men blev idiotförklarad av dåvarande sambon när jag kom hem. Jackan var rosa...
