Viveca Lärn kommer promenerande utmed Göta älv efter att ha parkerat vid Klippans kulturreservat. Rätt snart stoppas hon av en skolklass. Lärarna undrar om barnen vet vem kvinnan som skrivit böckerna om Ludde och Eddie och Mimmi är. Tystnad. Sedan piper en röst till: ”Astrid Lindgren?”.

För en vuxnare publik är Viveca Lärn något mer känd som författare till Saltö-böckerna, där de fyra första blivit tv-serie. Men nu är sagan slut. Och just den här dagen är första dagen då Viveca Lärn aldrig mer ska skriva om livet på sin fiktiva ö.

– Egentligen skulle jag ha lämnat till förlaget för två veckor sedan. Men jag har suttit och skrivit om och lämnade allt i går, säger hon när hon satt sig vid ett kafébord med Älvsborgsbron högt ovanför.

– Det kändes faktiskt lite tomt när jag åkte in från Orust till stan i morse. Jag brukar alltid sätta mig och skriva vid fyra-fem på morgonen.

Den sjätte och sista Saltöboken Aprilväder – som nu också startar som följetong här i GD – skrevs under en intensiv period från februari till maj. Sju dagar i veckan. Från tidig morgon till kväll. Så brukar Viveca Lärn skriva, med pauser mellan.

– När jag skrivit mina första böcker brukade jag alltid säga ”Aldrig mer en bok!” Men efter att halvår har jag fått nya idéer och känner mig tvungen att skriva igen, säger hon och skrattar sitt återkommande skratt.

Hon kan redan nu avslöja att Aprilväder avslutas med en dunderfest och att hon försökt knyta ihop alla trådar från serien.

– Men det är verkligen slut. Nu är jag färdig med dem och de med mig. Det kan bli patetiskt om man bara fortsätter. Den utspelar sig förresten faktiskt lite här i Klippans kulturreservat, säger hon, skrattar igen.

Så berättar hon om vad som fyller livet i övrigt.

Barnbarnen och deras frågor som ”Hur känns det i hjärtat när man dör” kommer ofta på tal.

Så också havet.

– Det har alltid varit viktigt för mig och blir bara viktigare. Som ­liten var jag ute och seglade mycket med mina farbröder. Och så var min farfar sjökapten på en båt som gick mellan San Diego och Seattle, berättar hon.

Fjärran platser upptar också en del av Viveca Lärns tid.

Till­sammans med maken Sverre Sjölander, professor i zoologi, reser hon mycket. Härnäst, i augusti, står Svalbard och Grönland på tur, och paret har också avverkat bland annat Mauritius och två månader i en land rover genom Kalahariöknen.

–  Men i sommar vill jag gärna ­bara vara hemma på Orust. Nära havet. Och läsa. Sverre har köpt en ekjulle också. Bara vara där och hoppas på att barnen och barn­barnen ­kommer på besök, säger Viveca Lärn.

– Sedan känner jag att jag har försummat min höna och fem kycklingar också. Jag köpte dem när jag trodde att boken var färdig, men det var den ju inte. Hönan heter ­Bettan, efter Elisabeth Taylor.

Och populära Saltön, slut eller inte, kommer Viveca Lärn ha svårt att skaka av sig för en lång tid fram­över.

I augusti kommer Aprilväder i bokform och SVT har redan köpt rättigheterna till både den och den föregående romanen i serien, Värmebölja.

Kalle Malmstedt/TT Spektra

feature@ttspektra.se