Neonskylten har blivit rikskänd och vägghyllan är en raritet. Skylten blev utnämnd till en av Sveriges bäst bevarade i en bok och när några engelska turister fick syn på hyllan blev de lyriska. Den har stått på samma plats sedan butiken öppnade 1958 och den vill Elisabet aldrig byta bort.

– Den rymmer ett helt sortiment av bh:ar och trosor och det är lätt att få en överblick, förklarar hon och drar ut en låda för att visa.

Den nätta glasdisken är från samma tid och fram till förra hösten var det trotjänaren National som registrerade betalningarna. Efter mer än 50 år i tjänst fungerade kassa­apparaten med vev fortfarande perfekt. Men Elisabet blev tvungen att byta när regeringen bestämde att alla skulle ha nytt kassasystem. För tillfället står den kvar i personalrummet, hon har inte haft hjärta att göra sig av med den.

När Elisabet Malmborg tog över butiken bytte hon bransch totalt. Innan hade hon sysslat med skogsmaskiner, så långt ifrån dam­underkläder man kan komma. Men många i släkten var småföretagare och hon hade bestämt sig för att hon ville öppna eget.

Hon fick tips om att Korsetten var till salu och tänkte att det lät bra med en etablerad kundkrets och inarbetade leverantörer. Hur man provar ut en bh eller hur man syr om en korsett hade hon ingen aning om.

– Jag fick jättebra kontakt med Birgit Nordström som hade butiken. Hon och Ulla Pettersson som också jobbade här hjälpte mig jätte­mycket.

Det var Märta och Sigvard Färegård som startade och från början var det tre personer som jobbade i butiken. Två biträden som tog emot kunderna och en sömmerska som satt på heltid och ändrade korsetter. När Elisabet började fanns det en hel del äldre korsettdamer kvar. De hade aldrig haft ett par strumbyxor på sig och tänkte inte börja heller. Symaskinen fanns kvar och Elisabet lärde sig att ändringssy. På senare år har korsett­damerna försvunnit men en ny kundgrupp har dykt upp. I dag är det vanligt att brudar vill ha strumpe­band under brudklänningen.

På lagret har hon hittat en del fina fynd. I avlånga pappaskar ligger glänsande midjeformare. Etiketterna är stämplade med 1958 och på prislappen kan man se att de ökade i pris, från 30:25 till hela 30:95. Allra roligast är de gamla snörkorsetterna. Där finns både snövita och laxrosa med hyskor, hakar, dinglande strumpeband och ett enda virrvarr av snören.

Man kan räkna ut att det tog sin tid att få en korsett på plats. Därför var det förstås viktigt med rymliga provrum. Båda är intakta, med snygga helfigursspeglar med vik­bara sidor och riktiga dörrar klädda med röd linoleum.

– Mina provhytter är det många som uppskattar. Det kan vara känsligt att prova underkläder och här är det bara att stänga dörren. Och vill man ha smakråd med sig finns det plats för flera. Det är många män som följer med när kvinnorna shoppar och sjunker ner i sammetsfåtöljen. ”Nu är det bara teven som fattas,” brukar jag skoja.

På 50- och 60-talet var det ganska vanligt med korsett. Butiken hade ett samarbete med mödravården och nyförlösta kvinnor kunde få rådet att använda korsett för att snabbare återställa kroppsformen.

I slutet av 60-talet och på 70-talet kom kvinnans frigörelse och det blev inne att kasta bh:n och släppa kroppen fri. Med dagens förväntningar på hård träning och en snabbt återställd kropp efter en förlossning kan man ana en viss till­bakagång till gamla kvinnoideal.

Fysiska korsetter används fortfarande men främst inom sjukvården av medicinska skäl. Även inom mode, konst och teater kan korsetten ­vara ett uttryck, många minns säkert Madonnas korsett med strutar. När det kom en medeltidsteater till stan för några år sedan fick Elisabeth sälja gamla snörkorsetter till dem.

Men några tänker hon spara. De är fina att titta på, men antagligen inte särskilt sköna att sitta i. Den moderna varianten av korsetten kallas bustier. Den är nättare och mjukare och ser ut som en formsydd behå som sitter ihop med en kort korsett. Bustieren finns i olika färger och används ofta synlig som en top till jeans.

Det har hänt mycket med damunderklädesmodet sedan Elisabet började. Fyllda behåar fanns nästan inte alls och i dag är det den vanligaste modellen. Storlekarna var mycket mer begränsade förr. Hon är särskilt glad över att det har kommit moderna plagg i större storlekar.

– Förr kunde jag tycka synd om unga tjejer med stor byst. Då fanns det bara tantmodeller för dem men det har ändrat sig helt.

Hon har blivit proffs på att prova ut bh:ar vilket är en vetenskap i sig. Kuporna och omkretsbandet under bysten måste sitta perfekt och ska vara ett stöd som bär upp. Det är inte behåbanden som ska hålla upp bysten. Om banden skär in i axlarna kan nervtrådarna skadas med värk i axlarna som följd.

När Elisabet fick frågan om hon ville vara med på modevisning blev hon först fundersam. Vem skulle kunna gå som modell för en damunderklädesaffär?

Hon fick tips om en tuff kvinna som jobbar i kassan på Ica Söder och ställde frågan till henne. Åsa Langeborg gick med på att ställa upp och modevisningen gick ­galant. Hon gjorde succé som ­mogen modell på Söders köpmäns cat walk. Men att posera för tidningen var inte lika lätt. Åsa går med på att försöka och kliver in i prov­hytten för att snöra på sig en laxrosa korsett från 50-talet.

– Jag vet inte hur jag ska klara det här, ropar hon från provhytten och skrattar högt.

Men Åsa är supercool och kämpar sig igenom den obekväma foto­graferingen. Riktigt snygg är hon också.