Big in Japan
Christoffer Wiklöw hann inte mer än kliva ur planet i Tokyo så hade han fått jobb som modell. Sedan ett drygt år varvar han nu studier i japanska med modellandet. Men nu hägrar New York.
Relaterat
Artikelbilder
Christoffer Wiklöw var hemma i Gävle på semester nyligen. Gävle har förvandlats till en ”håla” för nu är det storstadslivet i Tokyo som gäller för 21-åringen.Fotograf: Gun Wigh
Christoffer visar några av de modelljobb han gjort i Japan på sin iPad.Fotograf: Gun Wigh
Fakta
Christoffer Wiklöw
Ålder: 21 år
Familj: Mamma, pappa, två systrar, 19 och 24 år, en bror 22 år samt flickvännen Rie.
Blodgrupp: A (alla vet sin blodgrupp i Japan)
Blogg: mittorgio.worldpress.com
Yrke: Studerande samt modell
Framtidsdröm: att bli skribent
Hobbies: Skriva, fota, laga mat, resa och upptäcka
Dolda talanger: Har fotografiskt minne och kunde 100 decimaler av pi på högstadiet.
Christoffer Wiklöw är hemma i Gävle på en dryg månads semester. Han bjuder på toast och bönpasta.
– Bönor är jättepopulärt i Japan, berättar han under tiden han fixar hemma i mammas kök.
Så slår han sig ner och berättar att intresset för Japan började för fem år sedan när han gick medieprogrammet på Borgis.
– Jag tyckte moster såg lite japansk ut, säger han och skrattar lite.
Allt som hade med Japan att göra var intressant tyckte Christoffer; kulturen, maten, musiken och så vidare. När Christoffer hittade en låt på internet med Shiina-Ringo började han studera japanska på egen hand. Men det skulle dröja något år till innan han först och främst kom iväg på en veckas semester till Tokyo och hade han inte varit såld på landet tidigare så blev han det då.
– Jag tog studenten 2008 och skulle bli journalist så jag gick JMK i Stockholm ett år men så bestämde jag mig för att flytta till Japan. Jag tänkte fortsätta som journalist i Japan och läste språk fyra timmar per dag men än har jag inte börjat frilansa.
Språkstudierna sker på en språkskola och alla lektioner är bara på japanska. Eleverna kommer från Korea, USA, Belgien, Frankrike och inte minst Sverige.
– Jag sökte via en språkagentur som ordnade papperen men jag valde att leta bostad själv.
Och bostad hittade han.
– Jag fick tag på ett rum på sju kvadrat. Utsikten var 20 centimeter sen var det en vägg och tunnelbanan gjorde att huset skakade var femte minut, säger Christoffer med ett brett leende.
Han stod ut i en månad sen hittade han ett nybyggt hus där han delade ett rum på 32 kvadratmeter med tre andra. Den som är slängd i matematik kan då räkna ut att de fyra personerna hade åtta kvadrat var.
– Nu har jag ett eget rum i ett guesthouse men delar toa och kök. Men jag är ute mest.
Snart börjar han sitt sista år på språkskolan.
– Efter det ska jag tala flytande, säger Christoffer och rycker lite på axlarna.
– Det är olika nivåer beroende på vem man talar till. Jag kan inte prata kompisjapanska med lärarna till exempel. Och stöter man i någon här hemma säger vi oj men på japanska betyder det att man vill fightas.
Christoffer berättar skrattande att han bara hade varit i Tokyo i en månad när en person fram och frågade om han ville vara med i en tv-intervju som handlade om vad han tyckte om Japan. Christoffer ställde upp.
– Jag fick chansa på svaren. Jag förstod inte speciellt mycket och till slut fick jag bara repetera vad de sa.
Christoffer tar de chanser han får så när han precis landat i Tokyo och en person kom fram och frågade om han ville göra modelljobb tvekade han inte.
– Första jobbet var för en Adidaskatalog. Fotografen placerade mig i konstiga poser och gnuggade mig i ansiktet, skrattar Christoffer.
Några stora summor tjänar han inte på jobben som modell för kataloger, tv-reklam, film, tv-spel och internet men pengarna gör att han kan sätta lite guldkant på tillvaron. Bland annat har han köpt en iPad, en pekskärm, Han plockar fram skärmen och visar något av det han gjort. Bland annat är han med i den välkända japanska popsångerskan Kumi Kodas video och han har blivit fotograferad av den kände fotografen Leslie Kee.
– Det blir väl ett, två jobb per vecka när det är säsong.
Christoffer stormtrivs och skriver på sin blogg att ”Gävle är en sketen håla” och att ”Stockholm har förlorat sin charm”.
– Hur ska jag förklara det, säger Christoffer och funderar en stund.
– Det är så litet här och lugnt. Går man ut känner jag igen många, det händer inte i Tokyo. Sverige är begränsat och stänger klockan sju. I Tokyo kan jag leva tre liv. Men kanske ser jag annorlunda på det när jag blir äldre.
Skulle han sakna Sverige så finns det ett svenskt varuhus i Tokyo och en svensk tidning som heter Fika.
– Många känner till surströmming och kan säga ordet. Surströmming är känt som världens äckligaste mat.
Han småryser lite och tycks hålla med.
Christoffer njuter av storstadslivet, klimatet och renheten i Tokyo men det kan också vara riktigt, riktigt skrämmande.
– Jag har varit med om 15 jordbävningar. Det var en konstig känsla när hela huset skakade. Oftast håller det på i 15-20 sekunder och jag har blivit rädd flera gånger. Omedvetet kollar jag alltid var utgången är när jag går på restaurang.
I ett år till har Christoffer tänkt sig vara kvar i Tokyo. Därefter funderar han på att läsa journalistik i New York, berättar han, innan han vant poserar för fotografen.
PS! Bönpastan smakade gott, ungefär som plommonmarmelad.
