Marie Ohlson var en av två som startade Svenska dahliasällskapet 2006. Själv har hon odlat dahlior i över tio år.

– Jag höll på med rosor men de blommade inte. Dahlior är lättodlade. Jag är odlare, inte trädgårdsmänniska. Jag vill ha massor i långa rader, ler Marie och nyper av en härligt rosarandig blomma i det gigantiska fältet med dahlior i alla dess färger.

Marie drar ut ett kronblad underst på dahlian.

– Det hänger på sista bladet vad det är för sort. Men man får inte bara leta fel, man måste se det vackra också.

Hon berättar om de olika blommorna och ger sig in i de långa raderna med plantor som ibland är närmare två meter höga.

– Titta här, det blir för tätt fast jag planterat med 50 centimeters mellanrum. Dahlior måste ha luft annars blir de sjuka.

Marie är ofta föredragshållare i ämnet dahlior och hon har märkt att intresset för denna praktfulla växt ökat. Men fortfarande tycker många att det är krångligt med knölar som ska tas upp på vintern.

– Jag planterar dem i krukor. På hösten är det bara att sätta ner spaden och trycka till, säger hon och visar hur lätt det är att få upp enliterskrukan som nu på sensommaren svämmar över av rötter.

– Men de ska ha en frostknäpp för att sluta växa innan man gräver upp dem.

Marie låter sina knölar vila svalt under vintern, helt utan vatten. Den som inte har lämpligt utrymme eller tycker det är krångligt kan ändå njuta av dahlior.

– Strunta i att gräva upp och köp nya varje år. De kostar inte så mycket och de ger en sån glädje.

Den som köper knölar eller sticklingar vet vad han får men med frön får man räkna med att bli överraskad.

– De gror på bara några dagar. Jag fattar inte varför de absolut ska så solrosor på dagis när det är så enkelt med dahlior.

När dahliorna väl kommit ut i trädgården ska de ha massor av gödsel och vatten. Men Marie påpekar att för bästa resultat så ska rabatten gödslas en tid innan plantan kommer på plats.

Det finns inget korrekt och absolut i Maries blomfält.

Lite kaos har hon ­inget emot även om hon går en runda varje morgon för att se så att blommorna mår bra. I stället för att slita med ogräs och jämna rader sätter hon sig i sin stol vid husgaveln och bara njuter av färgprakten.

– Jag älskar stilleben och buketter, säger hon och knipsar av några blommor och några höga leverbalsamin. Kompletterar flinkt med prydnadsgräs och stora flikiga blad. Vips så har hon skapat en helt ljuvlig färgglad bukett.

Marie har skickat blommor till utställningar i USA. Får blomman ett eller två förstapris kommer den in i den amerikanska dahliaboken för godkända sorter och finare än så kan det väl knappast bli. Hon har fått pris för Birka Eva och nu i våras fick hon veta att även Birka Alf (döpt efter Maries pappa) blivit godkänd.

– När jag fick boken läste jag den en gång om dagen. En sån blomma får jag aldrig igen, säger hon strålande och avslöjar att en ny sort kan inbringa en slant.

I USA doppas knölarna i penicillin eftersom dahlior lätt får sjukdomar. Sånt sysslar vi inte med i Sverige och Marie är mån om inhemsk odling för att vi ska få friska knölar.

Den som vill veta mer om dahlior kan bege sig till Sofiero nästa helg då de har specialtema på just dahlior. Annars finns Marie på trädgårdsmässan varje vår.