Hela trion bor på Selggrensgården i Strömsbro. Kerstin är nyss fyllda 99 år, Arvid ska fylla 92 år i april och Ingeborg är yngst med sina 87 år.

De tycker alla att de klarat sig bra i livet. De har haft familj, jobb, hälsan och har aldrig behövt svälta.

– Enligt uppgift fick jag en släng av engelska sjukan när jag var barn. Jag tror sjukdomen berodde på vitaminbrist. Men pappa levererade svensk frukt till Tyskland och kunde i utbyte få hit tysk medicin, berättar Arvid vars far kom från Tyskland.

Ingeborg är född i Tyskland.

– Jag jobbade på sjukhus natten då de bombade Dresden. Då trodde jag inte att jag skulle klara mig, berättar hon.

Men det gjorde hon och 1949 flyttade hon till Sverige. I Tyskland var hon sjuksköterska, men utbildningen godkändes inte i Sverige. Därför har hon mestadels jobbat som sjukvårdsbiträde här.

Ingeborg talar om vikten av att vara hälsosam och att hon och hennes make fjällvandrat en hel del.

Samtidigt lägger hon in en reservation mot hälsosamhetsivern.

– På sjukhuset sa de att man skulle ta trapporna. Men nu säger jag: Ta hissen! Mina knän har tagit stryk av allt spring i trapporna, säger hon och skrattar.

Alla tre har klarat sig från arbetslöshet. Arvid har följt i sin fars fotspår och jobbat hela livet inom möbelbranschen. Kerstin har varit modist och jobbat i hattaffär.

– När hattsäsongen var över kunde det vara dåligt med jobb, men då sökte jag jobb i Stockholm eller så åkte jag hem och jobbade på min mors och fars jordbruk, berättar hon.

Dagens ungdomar får utstå viss kritik. Ingeborg berättar om hur hon fick hjälpa till på lantbruket hemma i Tyskland. Hon fick tidigt lära sig att hugga i, menar hon.

– Man ska inte vara så bortskämd utan ta det man får. Men mina barn och barnbarn har aldrig varit arbetslösa, säger Ingeborg.

För att uppnå hög ålder är även ett rikt socialt liv viktigt, tänker Arvid.

– Det är viktigt med familj. Annars blir man nog lätt passiviserad. Jag har som tur släkt och vänner som hälsar på, säger han.

Både Ingeborg och Kerstin berättar om släktingar som uppnått hög ålder. Ingeborg hade en morfar som var 90 år och pigg när han sköts till döds av ryssarna. Kerstin talar om både mor- och farföräldrar som blivit gamla.

– Men jag hade inte trott att jag skulle bli så gammal, säger Kerstin och låter faktiskt aningen förvånad när hon säger det.

Men hög ålder medför som oftast en hel del avigsidor.

– Det är inte roligt att bli så gammal heller. Nu kan jag inte ens gå med rullatorn till apoteket, säger Ingeborg.

– Värst har varit att jag fått sälja mitt hus. Man undrar vart det tog vägen, funderar Kerstin.

Samtidigt verkar de uppskatta omvårdnaden på Selggrensgården.

– Vi har det bra här. Det är bra vardagsmat, svensk husmanskost. Och personalen är hur trevlig och hjälpsam som helst, avslutar Ingeborg.