Efter bröllopet ska kronprinsessan Victoria och hennes prins flytta till Haga slott. Men innan dess ska slottet rustas och vad är väl då mer naturligt än att de kungliga hovleverantörerna Gysinge centrum för byggnadsvård och Duro tapet finns med i bilden.

Kommer ni att leverera något till Haga slott?.

– Nja, vi är alltid diskreta eftersom vi är rädda om våra kunder, säger Göran Gudmundsson, vd för Gysinge centrum för byggnadsvård.

Göran berättar att de kungliga slotten förvaltas av Statens fastighetsverk och att leverera till dem har inget med hov­leverantörskapet att göra. Hovleverantör blir man bara om man levererar privat till Carl XVI Gustaf och hans familj. Det handlar alltså om personliga relationer.

– Vi fick utmärkelsen för ungefär fem år sedan. Det är ovanligt att företag inom byggnadsvård får det men naturvänliga produkter och återbruk passar in i kungens idévärld. Det är hedrande och jätteroligt. Har man riksvapnet på kavajuppslaget utomlands är det en riktig grindöppnare, berättar Göran.

Han skickar över ett nyhetsmejl där han berättar att han nyligen var på ett symposium i Bishop Hill, Illinois, USA. Dagen innan resan deltog Göran i en hovleverantörsdag på Stockholms slott. Göran fick en pratstund med kungen som berättade om en traktorparad med mannar ur brandkåren som defilerade på veterantraktorer.

Kungen skickade med en personlig hälsning som Göran framförde.

”Efter den hälsningen fanns inte en dörr stängd för Gysinge i Bishop Hill. Och tro det eller ej, brandkillarna slängde sig åter upp på sina traktorer och körde en ext­ra sväng även för oss enkla konferensdeltagare.” skriver Göran i mejlet.

Hovleverantörskapet är personligt knutet till företagets vd så naturligtvis vill Göran Gudmundsson värna sin relation till kungahuset. Samma sak är det med Duro Swedens vd, Björn Andersson.

– Självklart har jag kontakt med kungahuset men hur och i vilka sammanhang kan jag inte berätta. Det är en affärsförbindelse som andra, säger Björn.

Men han bjuder in till Sveriges äldsta tapetfabrik för att berätta om företaget som varit hovleverantörer till inte mindre än tre kungar. Historien börjar 1930 då Duro startades av Lennart Norström och bara 16 år senare blev företaget hovleverantörer. Då hette kungen Gustav V men Duro var även hovleverantör åt Gustav VI Adolf och nu alltså även åt Carl XVI Gustaf med familj. Diplomen som bevisar det finns både i entrén och i det konferensrum i Durohuset där vi slår oss ner.

Man vill ju inte snoka men i ett skåp bakom Björn finns något som ser ut som tackkort med förlovningsfoto på kronprinsessan och Daniel och ett med Madeleine och Jonas. Men att titta närmare på dem går inte för sig.

– För privat, säger Björn med ett stort leende och gömmer undan korten.

Hur går det egentligen till när kungligheter handlar tapeter. Kommer de till butiken i Hagaström eller hur gör de?

– Vi har en butik på Östermalm i Stockholm. Vi har försett dem med material, säger Björn vänligt men lite diplomatiskt svävande.

Mer om detta tänker han inte säga.

– För oss är det en kvalitétsstämpel att utses till Kunglig hovleverantör. Det är en tillgång för oss, framför allt utanför Sverige. På hovleverantörsdagarna nyligen sa hovet att de blivit mer restriktiva så nu är det bara drygt 120 leverantörer.

När Björn berättar om företaget förstår man varför just Duro får leverera hovtapeterna.

Grundaren Lennart Norström var civilingenjör i kemi och en visionär. Han startade Duro på samma plats och i samma hus där fabriken fortfarande ligger även om den utökats några gånger genom åren. Norström utvecklade en tvättbar tapet och på 50-talet bestämde han sig för att tapeterna skulle ritas av svenska designer. Tidigare hade tapeter formgetts av designer som reste runt i Europa vilket gjorde att alla länder hade snarlika kollektioner.

Norström var också först med att namnge sina formgivare vilket gav tapetkollektionerna en förankring och en identitet. Fortfarande är det svenska designer som ritar tapeterna även om det visst slunkit med en ålänning en gång. Det var Chiqui Mattson, en känd designer som stod för Sveriges monter på världsutställningen i Sevilla under 1990-talet.

För 50 år sedan var miljö inget man bekymrade sig nämnvärt över men Lennart Norström var en föregångare även där. Han bestämde sig för att fab­riken bara skulle använda sig av giftfria produkter. Svensk design och miljötänk. Precis som hovet vill ha det. Dagens Durotapeter är fortfarande svenska och miljövänliga och dessutom tvättbara och smutsavvisande.

Björn och kollektionsansvariga Helen Morrone visar ner i en kall källare där en riktig skatt finns bevarad. Här hänger valsarna i rad som smycken. De är från fabrikens begynnelse ända fram till i dag. På 30-talet skars mönstret ut för hand i ädelträ av valsmakare. Senare användes metall för att göra valsarna hållbarare. Metallen byttes mot gummi men i mitten av 60-talet avvecklades valsmakarna till förmån för laserteknik.

Vi går vidare genom det gigantiska rullagret. En vägg på lagret är tapetserad med en blå De Geer-tapet. Nästan alla väggar i fabriken är tapetserade. En del har moderna mönster, andra riktigt gamla i nytryck. Här finns collage av Tiogruppen och 1700-talstapeter om vart­annat. Varje rum och trapphus berättar en bit tapethistoria.

Helen visar ett rum där katalogerna görs för hand. Blad för blad plockas för hand och monteras in i pärmarna. En liten bit därifrån görs tapetfärgen. Det går åt inte mindre än 25 ton i veckan.

Vi kommer till butiken, en riktig godispåse för alla inredningsintresserade. Undrar vilka tapeter kronprinsessan och Daniel valt till sin nya bostad om de ens hunnit fundera på det än. Björn tänker inte ge minsta ledtråd och inte Helen heller. Det finns nio kollektioner att välja mellan. Tillsammans med Helen bläddrar jag i katalogerna och funderar. Sigvard Bernadottes tapet ”Sigvard” från 1957 kanske. Helen plockar fram den ur en gammal katalog. Mönstret påminner som små pac-man-gubbar i småtråkigt beige. Inte kunglig alls. Hittar till slut några tapeter med ”kunglig karaktär”. Skulle inte förvåna mig om någon av dem kommer pryda slottsväggarna där ute i Solna.