Tjatte Hedlund från skånska Arlöv är en av alla svenskar med ovanligt namn.

Han har alltid gillat att dela namn med en av Kalle Ankas uppfinningsrika syskonbarn.

– Jag har mitt ovanliga namn tack vare min storasyster. Och jag säger tack vare, för mig har det aldrig varit något negativt att ha ett ovanligt namn, berättar Tjatte. När han föddes hade hans fyra år äldre storasyster önskat sig en syster. Besvikelsen över att få en lillebror gjorde att hon i månader ignorerade Tjatte. Men en dag när hans mor kom in i rummet stod systern böjd över honom och förtjust utbrast: ”Vad är det här för en liten tjatt?”. Sedan dess har namnet hängt med och för fyra år sedan bytte han lagligen namn.

– Men jag var faktiskt först ut med att heta Tjatte! Kalle Anka kom till Sverige 1948, fyra år efter att jag föddes. Så jag brukar säga att det är Disney som härmat mig och inte tvärtom!

Vet du att det finns fem personer som heter Anka i efternamn

i Sverige? Du kanske borde

gifta dig med någon av dem!

– Nej, gör det?! Ha, ha! Ja, det vore kul!

Brukade du läsa

Kalle Anka när du var liten?

– Absolut! Jag älskade Kalle, en arg liten man som allt alltid gick käpprätt åt helskotta för. Tack vare knattarna gick allt bra till slut ändå. Men jag gjorde aldrig kopplingen mellan mitt namn och knattarna, de var ju seriefigurer. Även när en del barn försökte reta mig, ”var har du Knatte och Fnatte?”, så reagerade jag knappt.

Heter dina egna barn

något ovanligt?

– Nej, de heter Maria och Laila. Det är bara jag som är outstanding! När jag räcker fram min legitimation brukar jag säga att med det här utseendet och namnet måste jag vara något utöver det vanliga. Jag har nämligen helskägg och har aldrig rakat mig i hela mitt liv.

Så du sticker verkligen ut!

– Ja, jag brukar säga att jag vet att jag är annorlunda och jag kräver att få vara det! Men för mig är ett namn något som representerar en människa och kan man göra det mer personligt så är det bara bra. Även gamla namn har ju en betydelse, mitt ursprungliga namn Gunnar betyder till exempel han som strider.

Johanna Eklundh/TT Spektra