– Jag ska bara kolla min kalender, säger Britt Söderbäck när vi ska boka in en intervju.

Hon har aktiviteter var och varannan dag men kan också njuta av ensamheten.

– När jag jobbade som tandläkare var jag låst. Ofta tittade jag ut genom fönstret, såg att solen lyste och längtade ut, berättar Britt.

Största skillnaden då mot nu är att hon faktiskt kan gå ut när hon har lust och det har hon ofta. Men på jobbet hade hon 40 arbetskamrater omkring sig hela dagarna.

– Jag saknar rutinerna. Det är viktigt att någon ringer. Man måste förbereda sig i tid för att inte bli ensam och knyta kontakter långt innan pensionen, är Britts råd.

Själv var hon väl förberedd när pensionsdagen kom och hade skaffat sig både nya rutiner och vårdat gamla vänner.

– Varje morgon klockan nio ringer jag en väninna och så går vi ut och går en, en och en halv timme, säger Britt och plockar fram en lista över alla saker hon gör.

På listan står silversmide varje måndag.

– Det har jag gått på sedan 1982.

Badminton är inplanerad varje onsdag och på torsdagar är det data och föreläsningar hos PUG (pensionärsuniversitetet i Gävle). På torsdagarna står det också Pälsängels på Britts lista. Låter lite halvkriminellt men Britt förklarar.

– Vi är tio personer som gick på skinnkurs förut. Det gick över till päls men nu pratar vi mest över en tallrik soppa var fjortonde dag.

Utanför dörren har Britt sin cykel. Hela bakskärmen är täckt av klistermärken från Tjejtrampet och Tjej-Vättern.

– Nio mil och det regnade jämt, skrattar Britt.

Ingen tvekan om att Britt älskar att cykla men hon ville ha nya utmaningar och via internet hittade hon ett gäng som skulle cykla i Turkiet. Britt hakade på och trivdes med gänget så det blev flera turer i Turkiet och dessutom på Cypern.

– Men nu är vi sex kvinnor från Gävle som cyklar i Sverige. Vi har varit på Gotland, Fårö och Öland. Det är fritt att cykla. Man känner naturen och det är billigt.

Vintertid åker hon längd­skidor i Hemlingby eller Laggarbo. Om vädret tillåter blir det långfärdsskridor med ett annat gäng.

Nu är motion inte något nytt för Britt. Hon var aktiv långt före pensionen och fortsätter att hålla sig i form.

– Tanter vill vi inte vara. Men man har inte samma kondition trots att man tränar mycket. Men söker man sig till folk i samma ålder kan man känna sig duktig. Vi som spelar badminton ihop är jämnbra.

Då och då sticker Britt på skid­resor till Italien eller Österrike för att åka utför.

– Det ger variation i tillvaron. Hon som är bäst är 80 år, säger Britt med ett leende.

Som om inte det är nog, är Britt med i ett utflyktsgäng som ger sig ut på stillsamma turer i närområdet. Söderhamn och Enköping har varit resmål på senare tid.

Med på listan finns också de gamla studentkamraterna i Stockholm som hon träffar en gång i månaden och en aktieklubb som hon varit med i sedan 1993.

– Vi hade så trevligt så vi sålde och började om.

Britt gillar att sätta guldkant på tillvaron. När vårsolen lyser cyklar hon gärna iväg till någon vitsippsbacke och tar en liten flaska champagne med i packningen. Allt behöver inte kosta pengar.

– Promenad med fika kosta inte så mycket. Man kan gå Hälsans stig, ta en cykelutflykt, plocka bär och svamp eller gå till biblioteket om det är dåligt väder. Det finns mycket att göra som inte kostar.

En gång i månaden går hon ut och lunchar med sina gamla jobbarkompisar. Några har gått i pension men de flesta är betydligt yngre.

Britt drömde om att resa när hon jobbade och det första hon gjorde som nybliven pensionär var att åka till Nya Zeeland. På den resan träffade hon en person som ville till Svalbard och Britt hakade på.

– Helt otrolig natur! Och vi såg många isbjörnar.

Peru, Ryssland och Kina har hon också besökt. Transsibiriska järnvägen blev ett annat äventyr.

– Träffar man många människor är det alltid någon som är ressugen. Jag passar på tillfället, vill att det ska hända saker. Man får inte vara feg utan se möjligheterna.

Britt är ensamstående vilket bidragit till att hon skaffat sig många vänner men hon rekommenderar alla blivande pensionärer att knyta kontakter utanför jobbet. Själv har hon vänner som vårdar anhöriga och har aktiviteterna som andningshål. I andra fall har maken dött och då finns nätverket där och stöttar.

På listan står också ”familjen”. Britt har tre syskon, ­ syskonbarn och syskonbarnbarn som hon träffar regelbundet.

Men hur hinner hon med allt?

– Jag städar inte så ofta och flera av aktiviteterna är inte varje dag.

Britt känner sig aldrig ensam men ibland vill hon faktiskt ­vara för sig själv och njuta av det.

– Det är trevligt att vara pensionär, säger hon och ser riktigt tillfreds ut.

” Man måste förbereda sig i tid för att inte bli ensam och knyta kontakter långt innan pensionen”

”Jag passar på tillfället, vill att det ska hända saker. Man får inte vara feg utan se möjligheterna.”