En dag sökte hon igenom hans rum.

Och där, bakom ett skåp, hittade hon en pet-flaska som användes till haschpipa.

När sonen kom hem och hon konfronterade honom med pipan erkände han att han provat drogen vid tre tillfällen.

– Men egentligen hade han rökt under två års tid, säger Aila Talsi.

Nu började det gå riktigt snett för Jonny. Han skolkade från gymnasiet, tog droger så gott som dagligen och var borta hemifrån flera dygn i sträck ibland.

Missbruket finansierade han bland annat genom brottslig verksamhet.

Till sist tog Aila kontakt med personer i Föräldraföreningen mot Narkotika, FMN, för att få dem att prata sonen till rätta. Men i stället frågade personen hon ringde till hur Aila mådde själv egentligen.

– Skit i mig sa jag då, jag har en unge som mår dåligt, berättar hon.

– Då visste jag inte ännu att deras uppgift främst var att stötta anhöriga.

Därefter började hon gå på möten med personer i samma situation som hon själv. Och fick lära sig om något som kallas medberoende. I det här fallet handlar medberoende om föräldrar som låter det missbrukande barnet fullständigt påverka deras eget beteenden. Medberoende föräldrar tror att de hjälper sina barn men egentligen stödjer dem i missbruket, till exempel genom att ge pengar och inte sätta gränser.

– När ungdomar börjar med droger ska man egentligen göra det krångligt för dem. Men man är rädd att stöta bort sitt barn. Man tänker att ens barn då kanske går ut och tar en överdos.

– Jag tänkte att om jag är schysst mot Jonny så kanske han får dåligt samvete och lägger av.

– Man får otroligt mycket skuldkänslor när ens son tar droger. Tänker att det här är mitt fel, att jag är en dålig mamma. Jag hade en otrolig hjälp av de andra i föräldraföreningen när jag upptäckte att de tänkte i liknande banor.

När Jonny var 19 år blev han tvångsomhändertagen enligt LVU och hamnade på ett behandlingshem i Kalix. Men så fort han skrivits ut och fått en lägenhet i Gävle satte missbruket igång igen – och ett par år senare var det värre än någonsin.

En kväll ringde det på dörren hos Aila. Utanför stod Jonny.

– Jag har aldrig sett honom så eländig. Han sträckte armarna mot mig och sa: Hjälp mig mamma.

Den natten sov han några timmar på soffan och fastän han kände skam när han vaknade var han snart redo att gå ut och fortsätta missbruket.

Samma dag satte sig i Aila vid datorn och skrev ett långt brev om sina känslor för honom, hur orolig hon var, hur förbannad hon började bli på hans destruktiva leverne och hur dåligt familjen mådde på grund av hans missbruk. Efteråt åkte hon och gav honom brevet.

Nästa morgon ringde Jonny och sa att han ville in på behandling frivilligt. Han skrevs in på ett hem i Hudiksvall och fick sedan eftervård i Gävle.

I dag är Jonny 31 år och dricker inte ens lättöl längre. Han är utbildad alkohol- och drogterapeut och jobbar med att hjälpa människor som är i samma situation som han själv var för nio år sedan.

Aila Talsi är nu ordförande för Föräldraföreningen mot narkotika i Gävle.

Fotnot: Jonny heter egentligen något ­annat.