En AIK-anhängare reser sig från bordet och går på något ostadiga ben fram till Patrik Tolvtin. Han lägger kärleksfullt sin arm om de uniformerade axlarna.

– Det här är en bra, modern polis det, säger mannen.

Patrik Tolvtin står stoiskt kvar medan mannen med öldoftande andedräkt i positiva ordalag berättar vad han tycker om ”riktiga” poliser.

Det blev ett lugnt möte när Gefle IF mötte AIK i måndags. Ungefär 800 AIK-supportrar med Black Army i spetsen hade rest till Gävle för att se matchen och polisen var beredd. Förberedelserna inför matchen började långt innan avspark.

– Insatsen planeras när matchprogrammen för hockey och fotboll läggs, berättar Peter Wengrud, en av Gävles två supporterpoliser.

I måndags fanns 60 poliser på plats, en del från Örebro, andra från Hälsingland men de flesta från Gävle. Nu skulle de inte bara övervaka Black Army utan även sköta arresten och transporterna.

16.30 pågår ett säkerhetsmöte på Strömvallen samtidigt som en piketbil står parkerad framför polishuset. Sex hälsingepoliserna lastar bilen full med sköldar, pulversläckare, vatten och hjälmar. De svettas i värmen, iklädda kevlarvästar, suspensoarer och benskydd.

– Vi från Hälsingland behöver inte ­axelskydd men de behöver poliserna i Gävle, skämtar en bredaxlad polis in­nan hela gruppen samlas i skuggan av Länsmuseet.

De är beredda på strid även om de vet att det brukar vara lugnt på fotbolls­matcherna i Gävle. Här finns det ingen som muckar tillbaka.

Ytterligare en målad bil rullar in framför polishuset och en grupp civilklädda poliser ansluter sig.

Polishusets dörr öppnas plötsligt med ett ryck. Ut rusar vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand i strikt kostym med näven i luften. Han hojtar högt och glatt:

– En gris, en ko, en Gävlebo!

Redan här har polispatrullerna stött på en AIK-anhängare.

– Supporterpolisen är ett nationellt nätverk som finns i alla städer med elitlag, berättar Peter Wengrud som nu klarat av säkerhetsmötet.

Supporterpoliserna har specialutbildning och träffas på konferens varje år inför hockey- och fotbollssäsongen. Gävles supporterpoliser, Peter Wengrud och Björn Orrsten, arbetar som ”vanliga” poliser mellan uppdragen medan det i Stockholm finns två heltidsanställda supporterpoliser. De har till uppgift att göra idrottsevenemangen så säkra som möjligt. Därför kartlägger de de egna supportrarna. De sprider informationen vidare till de lag och städer som spelarna ska till. Supporterpolisen åker också med på bortamatcher så att våra blåvita supportrar ska känna sig trygga.

– I Gävle har vi inte ens en tendens till risksupportrar, berättar Peter Wengrud.

Ordet huligan nämns inte på hela kvällen. Men det är det det handlar om även om bråkstakarna nu fått ett lite finare namn.

Grundbemanningen för polisen vid hockey och fotboll är ett arenabefäl, en supporterpolis och fyra arenapoliser. Med AIK och Black Army på besök har bemanningen utökats betydligt.

17.43 går Peter Wengrud och Patrik Tolvtin in på Berggrenska gården. Där är det gul-svart vid varje bord. Hejaramsor och sånger avlöser varandra. Supportrarna sveper öl i sommarvärmen och stämningen är uppsluppen och trevlig. Tre unga supportrar kommer fram till Peter Wengrud och ber honom ta en gruppbild. De tre killarna poserar och drar med sig Patrik Tolvtin i gruppen.

Vid ett av borden sitter Black Armys ordförande, Victor Capel. Peter Wengrud hälsar och byter några ord med honom.

– Så länge man underlättar för vanliga supportrar är det bra att poliserna är här, tycker Victor Capel.

Han låter förstå att mötet mellan polis och Black Army inte är lika fredligt i alla städer.

– Vi älskar Gnaget, hojtar några killar och klappar taktfast i händerna.

Några andra brister ut i sång.

– Det största man kan slåss för är AIK!

Idel glada miner. Ingen verkar vilja slåss eller uppträda otrevligt. Patrik Tolvtin har slagit sig ner på altankanten med ett gäng unga supportrar. Vore det inte för uniformen skulle han kunna tas för en AIK:are.

– Nä, jag håller på Leksand. I hockey.

18.08 får Peter Wengrud rapport via walkie talkien att det är lika lugnt över hela stan. Endast två personer har omhändertagits men en supporterbuss tycks ha irrat bort sig.

Samtidigt sitter Gefle IF:s supportrar, Skye Blues, och värmer upp på Strömvallen. Där är det betydligt lugnare. En man håller ett humoristiskt tal. Publiken ler och klappar artigt händerna. Här skrålas det minsann inte.

18.37 hörs AIK-ramsor ljuda på avstånd. Black Army har lämnat Berggrenska gården och går mot tunneln vid konsert­huset. Färdvägen är sedan länge planerad av supporterpolisen. Sex poliser står i skuggan av korvkiosken vid Konserthuset, lutade mot bilarna och med armarna i kors. AIK-supportrarna går med raska steg mot Strömvallen i små grupper blandade med GIF-publik. Vore det inte för en och annan hejaramsa, tröjor och halsdukar hade de knappt märkts.

18.51 jobbar tolv ordningsvakter för fullt med att slussa AIK-fans in till läktarplatserna vid sektion E. Var och en ska kroppsvisiteras och väskor ska under­sökas. Utanför kravallstaketen står ännu ett gäng poliser och inne vid arenan vajar gul-svarta vimplar och trummorna ljuder. En blekt blondin vinglar betänkligt men skärper till sig innan slussen. Hon lyckas pillra fram sin biljett ur handväskan, tar ett djupt andetag, rätar upp sig och fäster blicken innan hon går fram mot ordningsvakterna. Hon passerar nålsögat.

En man med rakad skalle och tjockt bockskägg kommer fram till Peter Wengrud. Det visar sig att han är en kollega från Stockholm.

Civilpolisen berättar att några risk­supportrar, alltså huliganer, sitter utspridda på läktarna och pekar ut var de finns.

19.03 är matchen igång. Inga ingripanden så här långt. Men några minuter innan GIF:s första och matchens enda mål händer det. En polisman skadas och blodet rinner. Men det är bara ett litet skärsår i fingret han fått när han flyttat på kravallstaketen. Nästa incident inträffar när GIF gör mål. En upprymd utsocknes ­Gävlesupporter pekar finger åt AIK-klacken. Han hämtas genast ner från läktaren.

Resultat 1–0 till Gefle IF, 2–0 till polisen.