Kooperativa handelsföreningen Seger i Ockelbo bildades den 20 februari 1913 när agitatorn A. R. Palmér var på plats och höll föredrag inför cirka 40 personer. Till föreningens första ordförande utsågs P. J Hedberg.

Styrelsen första uppgift blev att skaffa rörelsekapital. Varje medlem skulle betala in minst 20 kronor i avgift. Ändå hade föreningen bara fått in 358 kronor och 50 öre vid årets slut.

Att finna en lämplig lokal var en annan svårighet. Våren 1915 löstes problemet när föreningen fick hyra en källare av skräddarmästare H. A Persson i den byggnad som än i dag går under namnet Skräddargården.

Styrelsens medlemmar turades om att expediera kunderna. Från början hade butiken öppet bara på tisdagar och fredagar mellan klockan 18 och 20.

Varje såld produkt antecknades noggrant och vid dagens slut kontrollerades att siffrorna stämde. Fattades pengar öppnade någon från styrelsen sin egen portmonnä och lade ut för mellanskillnaden.

”Inte skall föreningen förlora för min skull”, ska firmatecknaren S. J. Lutman ha sagt en kväll när han ur egen ficka fyllde på kassan med de 10 öre som fattades.

Ganska snart fick butiken utöka öppettiderna till alla dagar i veckan. Då anställdes också en expedit, Anna Johansson från Säbyggeby.

Fler och fler medlemmar strömmade till och källarlokalen blev alldeles för liten för alla varor som efterfrågades.

Som på beställning blev en affärslokal vid korsningen Norra Åsgatan och Hamrångevägen till salu. Föreningen flyttade in och blev kvar i drygt 40 år på platsen som kom att kallas Konsumkroken.

– Det var den butiken som fanns när vi flyttade till Ockelbo från Lingbo, berättar Anna Jonsson, som skrivit om Konsum i Ockelboboken.

– Affären hade kyldiskar och annat som ansågs vara modernt på den tiden. Vi handlade alltid där tills Konsum öppnade en filial i Rabo. Vi hade närmare till den butiken och gick dit i stället.

Men även i Lingbo och Mörtebo hade Konsum filialer.

På 30-talet kom Konsumbussen, som körde omkring i byarna och sålde varor. Från varulagret vid tågstationen utgick bussen. Tre personer körde den, bland andra Erik Lööke, 81, från Jädraås.

I dag bor han i Valbo och kan berätta:

– Jag körde bussen i tolv år och trivdes med jobbet. Alla i byarna kände igen mig och vi blev som en familj till slut. Människorna jag träffade i byarna var otroligt trevliga.

Men han har även minnen som omgärdas av mörka moln.

– Ibland ville folk krita. Jag var snäll och lät dem göra det. En gång var det en kvinna som inte ville betala för en vara. Då blev jag så förbannad att jag åkte iväg och inte såg tåget komma i en korsning. Vi krockade och flera vagnar välte. Men jag klarade mig.

När bussen slutade köra 1970 fick han anställning på Obs i Valbo i stället.

– Sista turen fick jag så mycket blommor och presenter av folk i byarna, säger han.

En annan som körde Konsumbussen var Olle Bolin. Han avled för några år sedan, men dottern Kerstin Bolin bor i Sandviken och kan berätta:.

– Pappa har berättat att sortiment var litet och att det skulle vara färskvaror och att tanterna klämde och kände efter hur färska varorna var.

– Hela livet var han Konsum trogen. Vi vågade knappt berätta för honom om vi hade varit och handlat på ICA.

Samma år som bussen slutade gå flyttade Konsum till centrala Ockelbo och sedan till Uret.

Men på grund av dålig lönsamhet läggs butiken ner vid årsskiftet. Alla som GD pratat med i samband med det här reportaget uttrycker sorg och vemod över att Konsum försvinner efter 100 år på orten.