Det ryker när de gamla ångloken ett efter ett stånkar iväg längs med rälsen i Jädraås. Perrongen intill stationshuset är full med folk – barn och vuxna som pekar och följer tågen med blicken. Utklädda stinsar och konduktörer pekar med sina flaggor, hänger utanför dörrarna på loken och gör sitt bästa för att skådespelet ska kännas som äkta, kanske någon gång på sent 1800-tal när ångvagnen Majorn hade sin glanstid.

Astrid Franz och Joachim Keil står och kikar genom varsin kamera och tycks helt uppslukade av synen.

– Vi åkte länge genom skogen för att komma hit. Att sedan mötas av det här känns fantastiskt! säger Astrid Franz på nästintill flytande svenska.

De avslöjar att de studerat nordiska språk vid Bonns Universitet.

Joachim Keil läste om Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg och den årliga Stora tåghelgen på internet.

– Jag är medlem i en järvägsförening i Tyskland och rätt intresserad av tåg. Min far jobbade som teletekniker på Deutche Bahn så jag har det här i blodet. Tåg ger mig en känsla av min barndom, säger han.

Längre bort fanns det fler med tyskt ursprung. Ina Schramm och Golo Schmidt med barnen Freja, 3, och Tora, 1, bor sedan ett par år tillbaka i Ockelbo.

– Vi var här i juni och åkte ångtåg. Barnen tycker att det är så roligt. Jag har aldrig sett tidigare hur det går till när de byter lok. Och alla på stationen är så roliga och vänliga, säger Ina Schramm.

Nästa år firar museisällskapet 50 år. Lagom till jubleet har det byggts helt nya spår till en vagnhall som ska uppföras i Jädraås. Stationshuset är också under ommålning.

Men det finns ett orosmoln. Som GD berättade i lördags har Transportstyrelsen lagt ett förslag till nya, kraftigt höjda, tillståndavgifter som hotar museijärnvägarna i Sverige. Förslaget har fått Museijärnvägarnas riksorganisation att reagera.

– Vi hoppas att våra protester vinner gehör. Om förslaget går igenom kan vi inte vara kvar. De pengarna finns inte i föreningen, säger Rikard Johansson, informationsansvarig för museisällskapet i Jädraås.