Det är sällan jag känner att det där måste jag prova. Det går ju för det mesta bra att själv variera smakerna med örtkryddor, citron, pepparrot, bär och annat som inte innehåller konstiga smakförstärkare.

Tv-reklamen flimrar förbi utan att jag bryr mig. Men ibland så blir jag nyfiken som när självaste Leif Mannerström tornar upp sig i rutan. Honom har jag respekt för. Inte för att han alltid verkar så butter, snudd på vresig, utan för att hans matkunnande är så gediget. Hans kokböcker är ­imponerande, rejält käk med rejäl smak, raka rör och inget fjant. När han lånar ut sitt namn till en produkt så måste det ju vara något som är värt att pröva.

Så nu har jag gjort schnitzlar och rullader på längden och tvären av tunnskurna kycklingfiléer. Och tänk – det blir alltid bra. Kycklingfilé tycker jag annars är en trist produkt, jag vill helst ha skinn och ben på kycklingrätterna men de här tunna skivorna ­underlättar verkligen livet.

Det går snabbt och det går att variera hur mycket som helst. Ett tunt lager tomatpuré, en skiva rökt skinka, en skiva grevéost mellan två skivor kyckling. En klick färskost smaksatt med lite vitlök, en strimla röd paprika inrullad i en kycklingskiva. Hackad persilja, citron och smör i en annan – ja, med lite fantasi går det att göra nya rätter varje gång. Med och utan sås.

Med paketen följer ett pyttelitet recept­häfte från Mannerström själv. Där är det mera jobb och ingredienser – men recept är ju bara inspiration.

Fredagsmiddagen är räddad på några minuter – slut på rek­lamen.