Jag brukar sno ihop en enkel röra till stekt fisk, crème fraiche och eller majonnäs, bostongurka och curry. Den passar också när man inskränkt middagen till skivad rostbiff från charkdisken. Men godast blir ju curryn om den fått fräsa i fett först.

En annan krydda som sätter fart på mesta är ingefära. I helgen bjöd dottern på morotssoppa – orange och svart skulle det vara på halloweenfirandet – med ingefärasting. Gott!

Ingefäran och rivjärnet kom fram dagen efter också när dottern ville ha mammas stek. Skinksteken klappades in med ingefära, salt och vitpeppar och stektes i gryta med äpple, lök, katrinplommon och lite hönsbuljong. När köttet var klart var det bara att köra stavmixern i spadet och runda av med grädde. Såsen blir fyllig utan någon som helst redning och man slipper pressa genom sil, inte ens skalen på äppelklyftorna märks.

Just till fläskkött och snälla, lite söta smaker bryter ingefäran fint. Som i asiatisk mat, som i pepparkakor och som i hårda torgkarameller! Den inlagda ingefäran man får till sushi är en favorit så nu måste jag prova den inlagda gurkan här på sidan också.

Och som så många andra ­fina kryddor lär ingefäran funka som medicin också, särskilt mot åk- och sjösjuka.