Suget är borta
Relaterat
Nu är det ett år och två veckor sedan vi la om mathållningen hemma.
Och det har gått förvånansvärt bra. Inga mackor till frukost. Ingen potatis. Nästan aldrig pasta eller ris.
Om vi har fuskat? Så klart!
Om det är nu är fusk att äta vad man blir bjuden på – nej, det är vanligt folkvett. Fusket har bestått i någon liten potatis till sillen vid midsommar och jul. Andra dagar går det lika bra med selleri. Eller blomkål. Eller morötter. Massor av ugnsbakade rotfrukter har det blivit. Och så broccoli, paprika och tomater på längden och tvären. Vissa dagar är det tvärstopp, man kommer inte på någonting. En sån dag blev det purjolök kokt med lite vatten, salt och en smörklick till köttbiten. Förvånansvärt gott!
Det som jag fuskat mest med – för det är jag som har sämsta karaktären – är bröd. Vissa rätter, soppor, grytor, kokta blåmusslor kräver en brödbit till. Mackor till lunch har det blivit alldeles för ofta och knäckebröd med. Och så alla bullar och kakor som folk på jobbet frestar en med.
LCHF-metoden eller GI? Ja, både ock är nog mest sant. Att byta ut morgonens ostmacka mot ägg och bacon var bara gott - för magen också. Man håller sig mätt mycket längre och det där suget infinner sig inte. Fett låter otäckt, tycker många. Men det är inte fråga om att dricka grädde, bara att inte vara så rädd för den.
Mycket fisk och kött blir det. Socker däremot skyr vi. Lightprodukter har vi aldrig använt, de verkar skumma. Öl går bort utom till jul och midsommar (sillen kräver inte bara potatis). Lite måste man ju fundera och läsa när man handlar men med tumregeln ”inte mer än 15 gram kolhydrater per 100 gram) så lär man sig snart. ”Inget som man kan göra mjöl av, som t ex majs”, är en annan.
Det gäller, som alltid, att hålla idéerna under kontroll så man inte blir fanatisk – för det är mycket värre än vara rund!
Maken – han som har karaktär – rasade 20 kilo på några månader. Från mig rasar inga kilon – bara i början. Tid tar det. Sex kilo efter ett år är ju inget att skryta med. Men – och det är väl det bästa – inte en sekund känns det som nån jobbig, fånig bantning.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 31 jan 2010 22:10 Konsument (Ej registrerad)
Kul att läsa om folk som ger LCHF en chans. Det har jag också gjort med bra resultat. Suget efter sött är definitivt borta. Några gånger har jag smakat på sött, t ex söt sorbet-glass. Det smakade förskräckligt, det gick inte att äta. Dessutom har jag under resan gång lärt mig att vara kritisk, t ex vad gäller matvarornas innehållsförteckningar. Alla E-nummer är avskräckande numer.