Han har världens snällaste ögon. Ljusblå, glada och vänligt förstående. Inte konstigt att Mats Broström har blivit fotbollslandslagets mest hyllade hjälte.

Fast själv ser han sig snarare som en extramorsa. När blåmärkena bultar, hemlängtan suger och gliringarna svider finns han där med några varma ord och fulla portioner av älsklingsrätten.

– När vi fick reda på att landslaget skulle få en kock jublade alla. Ingen är lika populär som Mats, säger den förre målvakten Magnus Hedman.

Lyriskt berättar han om den gången Mats förbluffade dem alla genom att trösta med ett hav av hembakade semlor efter en jobbig träning. Kollektiv glädjechock drabbade de slagna fotbollshjältarna, som krävt semlor sedan dess – om det så är mitt i sommaren.

– En glad spelare är en bra spelare. Därför brukar jag laga svensk husmanskost. Många bor ju utomlands och får inte svensk mat så ofta. Bortamatcher blir som att komma hem, förklarar Mats Broström.

Det var hösten år 2000 som han blev den tolfte spelaren i svenska fotbollslandslaget. Svårstavade nationer med ännu mer svårhanterbar mat stod på kvalprogrammet inför VM. Mats Broström, som till vardags styr på restaurang Grodan i Stockholm, åt lunch med herrarna Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck och fick förslaget att stå för maten på bortamatcherna.

– Jag var egentligen inte särskilt fotbollsintresserad, men blev det med tiden. Jag hade knappast tänkt mig att hålla på i åtta år, men jag ju inte svika dem nu.

Mats Broström har jobbat i restaurangkök sedan han var 15 år. Han älskar att laga mat och resorna med landslaget påminner lite om känslan man hade när man åkte på skolresa, vilket har gett upplevelsen en ny dimension.

Inför fotbolls-EM i sommar har samarbetet förevigats i kokboken ”Favoritmål” (Ica Bokförlag).

Där kan vi läsa att Zlatan föredrar Mats mat framför Milano-köket, att Niclas Alexandersson ser den goda maten som bästa sättet att eliminera gnäll och att Allbäck brukar sno all parmaskinka.

– Det gäller att vara lyhörd och lära sig vad alla tycker om. De äldre, som Ljungberg och Allbäck, vet hur god mat ska smaka, medan de yngre är glada för vad de får. De nya brukar vara lite blyga i början. Man får lirka med dem tills man kommer underfund med vad de gillar.

I resväskan packar han svenska smaker såsom lingon, ättika, kryddpeppar och senap. Råvarorna brukar gå att ordna på plats. Men det gäller att vara noga.

– Ett av huvudsyftena till att jag är med är ju faktiskt att de ska hålla sig friska. Att sammanhållningen och stämningen blir bättre är en ren bonus.

Fem timmar före match dukas en jättebuffé upp med två varmrätter, pasta, ris, potatis och sallad. Det går åt mycket mat och spelarna vet själva vad de behöver för att orka.

– De äter det dubbla mot vad vi gör. De kan trycka i sig bearnaise och pommes frites utan att det märks på dem. Men så rör de ju sig också enormt mycket.

När det är matchdags ser han till att ha förberett så mycket som möjligt – han vill ju inte missa matchen. Efteråt blir det kvällsmat: tournedos, sjötunga eller Biff Rydberg om det ska firas.

Ber man Mats avslöja några kulinariska hemligheter skruvar han lite besvärat på sig, men lättar till sist lite lagom på locket.

– Chippen åt inte fisk förrän han smakade min fiskgryta. ”Godare än McDonald’s” blev betyget. Jag har alltid med caesardressing åt Anders Svensson, Erik Edman är glutenallergiker och Lagerbäck älskar glass, fast han försöker jämt banta.

”Zlatan föredrar Mats mat framför Milano-köket... och Allbäck brukar sno all parmaskinka”