Fokus på bilderna är barnens underliv. Bilderna är inte så grova som en del av det material hon fick från 43-åringen, där barnen ibland såg rädda ut, bilder som gjorde henne ”pirrig”.

Hon säger att hon inte tycker att en del av bilderna hon fick, i synnerhet inte de bilder hon tagit själv med sin mobilkamera, är barnpornografi. Men några av de bilder som hittades i hennes dator har av experter bedömts som grovt hänsynslösa.

– Men på nån bild kramades de bara. Jag tyckte det var en fin bild. Barnpornografi för mig är samlagsbilder, säger hon.

Precis som i chattkonversationerna mellan 43-åringen och de övriga 22 kvinnorna följer hon mönstret; mannen för ganska snabbt in samtalet på udda sex, där kiss och bajs ingår, och leder sedan in det på sex med barn.

Precis som i de andra fallen har Hoforskvinnan snabbt hakat på i stället för att avbryta samtalen. Hon har kommenterat sina barnbarn, som är förskoleåldern, på ett klart sexuellt sätt; placerat dem i fantasier om övergrepp och sedan skrivit: ”Nu blir det pirrigt inne i fittan”.

Precis som många av de övriga misstänkta kvinnorna tog hon på sig offerkoftan när det på rättegångens nionde dag, var hennes tur att höras. Hon nekar till brott och säger att hon inte alls är intresserad av barnporr. Det hon gjorde, det gjorde av rädsla för den man som hon fortfarande har ett förhållande med, om än sporadiskt.

Han sitter två stolar bort från henne och dricker ur en burk coca-cola som han, precis som de andra rättegångsdagarna, haft med sig i en Icakasse.

Hon vågade inte säga ifrån, vågade inte annat än prata längtande om sexuella övergrepp på barn, vågade inte annat än att ta närgångna bilder på barnbarnens underliv vid blöjbytet, i duschen eller ute på gräsmattan. Vågade inte annat än att svara ”gärna” när 43-åringen frågade om hon ville se bilder på en mamma som förgriper sig på sin dotter.

– Kan du inte försöka förklara varför du inte vågar. Jag förstår inte det, säger åklagare Niclas Eltenius.

Men inte heller den här kvinnan kan svara på den frågan.

Hon säger att hon, när mannen frågade om hon ville ha bilder, trodde att skulle skicka bilder på bilar från cruisingen i Rättvik. Samtidigt som hon säger att hon var rädd för 43-åringen säger hon att hon tycker att han var väldigt social, trevlig och bra att prata med. Chattsamtalen pågick under knappt ett år. De träffades ibland och hade då sex.

Det syns inte på henne, att hennes begreppsvärld skiljer sig från andra föräldrars, andra mormödrars. Hon ser inte ut som någon som förmodligen aldrig mer behöver vara barnvakt.

Det är en prydlig kvinna i övre medel-­åldern med glasögon och ansad frisyr. ­Tröjan för dagen är randig och har praktiskt nog en huva som hon fäller upp på väg in och ut ur rättssalen.

Hon har inte sitt jobb kvar, det förlorade hon efter att polisen hämtat henne den där morgonen i oktober förra året.

Hon går sällan utanför hemmet. Vännerna är borta. Den som kvar är 43-åringen. Hon säger att de har en del gemensamma intressen.

De gillar båda dansbandsmusik.