Vi träffar Eva Blomkvist i familjens lägenhet i Bomhus. Dottern My, 4 år, är på dagis så det är bara Eva hemma.

Hon visar oss barnens rum. Där finns tre sängar. Men det är bara en säng som används. Våningssängen där sönerna Timmy, 8 år, och Sonny, 7 år, brukade sova gapar tom.

De är omhändertagna och placerade i familjehem efter ett beslut i länsrätten.

Eva Blomkvist gör ingen hemlighet av att livet stundtals har varit rörigt i familjen. Barnens far är missbrukare och har suttit i fängelse. Han bor inte längre med familjen och för ett år sedan fick Eva ensam vårdnad om barnen.

De båda pojkarna har haft problem på dagis och i skolan under flera år.

Anmälningar från förskolan och skolan om att barnen inte mått bra har lett till att socialtjänsten gjort flera utredningar om familjesituationen.

I april förra året skrevs Eva Blomkvist och hennes tre barn in på socialtjänstens familjeboende i Gävle.

Handläggaren på socialtjänsten beskrev inskrivningen på familjeboendet som ”en sista chans”. Om situationen inte blev bättre så skulle barnen omhändertas.

Men enligt Eva Blomkvist blev vistelsen på familjehemmet något helt annat än den hjälp att skapa en mer harmonisk familj som den var tänkt att vara.

– Det var en enda stor röra. Vare sig chefen eller personalen visste vad en vårdplan var för något eller hur de skulle gå till väga för att uppfylla en vårdplan. Barnen fick ingen professionell hjälp alls under tiden på familjeboendet, säger Eva Blomkvist.

Hon berättar också att hon bad om att få träffa en psykolog under tiden på familjeboendet. Men det gick inte att ordna. Inte heller barnen fick någon psykologhjälp.

Eva Blomkvist tror att barnen skulle ha mått bättre av att få bo hemma med hembesök från socialtjänsten och möjlighet att gå regelbundet till barn- och ungdomspsykiatrin och till Grinden, en verksamhet som socialtjänsten har för barn som upplevt missbruk, psykisk sjukdom eller våld i familjen.

GD har talat med familjebehandlaren Juha Snellman på socialtjänstens familjeboende. Han håller inte med om att personalen inte visste vad en vårdplan är. Men han bekräftar Evas berättelse om hur familjens tid på boendet var.

Han tror att familjen hade fått bättre hjälp om de fått bo kvar hemma och erbjudits barn och familjestöd från socialtjänsten.

– Familjeboendet skulle vara en sista chans för dem. Men det blev aldrig någon chans. De fick aldrig den behandling de behövde. Folk kom och gick hela tiden och vi hade ingen gemensam helhetssyn på hur vi skulle jobba med familjen, säger Juha Snellman.

Han berättar att personalen var oenig om hur man skulle jobba med Eva Blomkvist och hennes barn.

Det uppstod också konflikter mellan personalen på boendet och handläggarna på socialtjänsten om hur behandlingen skulle gå till.

– Om man vill ha ett lyckat behandlingsresultat så måste behandlingen vara konfliktfri. Jag kan inte säga att jag tycker att vi lyckades att ge den här familjen någon bra behandling, säger Juha Snellman.

I november förra året skrevs ­familjen ut från familjeboendet.

I slutrapporten från boendets chef bekräftas bilden av hur ­tiden på boendet varit för Eva Blomkvist och hennes tre barn.

Chefen för boendet skriver bland annat att ”vi är en stor personalgrupp med olika sätt att möta familjen, vilket påverkat kontinuiteten i det dagliga behandlingsarbetet med Eva och barnen”.

Den tredje februari i år beslutade länsrätten efter en ansökan från socialtjänsten att Timmy och Sonny skulle tvångsomhändertas för placering i familjehem.

I rätten fick Eva stöd av Juha Snellman från familjeboendet som ansåg att Eva skulle klara av att ta hand om sina barn om hon och barnen fick öppenvårdsinsatser från socialtjänsten.

Beslutet att omhänderta barnen fattades av en oenig rätt där domaren fick utslagsrösten.

Eva Blomkvist har överklagat domen och ärendet ska upp i kammarrätten i slutet på april.