En av föreningens tidigare ordföranden, Per Hilding, fick en gång frågan om inte föreningen behövde en medlemsförteckning. Han svarade att det redan fanns, det vara bara att titta i telefonkatalogen.

Nu är inte alla Hedesundabor med i hembygdsföreningen, men i samhället med kanske 1 400 hushåll har hembygdsföreningen ändå 913 medlemmar, mer än dubbelt så många som när den firade 50-årsjubileum.

100-årsjubileet firas med extra mycket aktiviteter på Åsudden, som föreningen tidigare arrenderade av Stora Enso men som nu är friköpt.

Braskvällar, allsångskvällar och öppethållande under sommaren har lockat många, liksom hembygdsdagarna i augusti, med landshövdingen som särskilt inbjuden gäst. I år har man också återupptagit traditionen med en egen kolmila. 22 personer har turats om att hålla milan igång, och föreningen är helt beroende av att det finns folk som ställer upp.

– Det är många som jobbar ideellt, säger Barbro Bäckman i styrelsen.

Föreningen har under årens lopp samlat en rad byggnader på den natursköna Åsudden. Föreningens allra första hus, Gammelgården, flyttades första gången 1913, och fick vara med om en flytt till, från kyrkan till Åsudden 2007. Nu står den tillsammans med ett 20-tal andra byggnader på området, med praktfulla vägg- och takmålningar.

Föreningen gräver fortfarande aktivt i Hedesundas historia och presenterar återkommande material i den egna tidningen Rovbladet.

Föreningen ligger också bakom Släktboken om Hedesundas innevånare och den har fått en uppföljare i år, lagom till jubileet. En grupp intresserade, med Bengt Löf i spetsen, har sammanställt uppgifter gårdar och bomärken från Hedesunda från 1600-talet och framåt.

Men den anrika föreningen saknar ändå något, nämligen en ordförande. I några år har styrelsemedlemmarna turats om att stå som kontaktperson, utan att någon velat ta klivet upp till ordförandeposten. Det tycks fungera ändå.

– Vi har en väl fungerande styrelse där alla tar ansvar, säger kassören Gunilla Lindell.