– Skolor som säger att det inte förekommer kränkningar blundar, säger Johanna Söderman.

I går samlades hon och sex kolleger från skolan för att lägga upp nya strategier för skolans arbete mot kränkningar och trakasserier. Alla är positiva till kommunens satsning på Gävlemodellen.

– Skolverket har sågat vårt tidigare jobb. Men nu finns en otrolig ansats – vi bygger upp någonting nytt. Det känns starkt och tryggt, säger biträdande rektorn Kerstin Norlin.

Hon har tidigare jobbat inom andra kommuner och tycker att Gävle ligger i framkant när det gäller just mobbningsfrågor.

– BIG:s kompetens är mycket värdefull för kommunens skolor och pedagoger. Här finns mycket forskning att ta del av och de stöttar oss, säger hon.

Att över huvud taget få kännedom om mobbningen är svårast av allt. Långtifrån alla elever berättar för personalen vad de är med om eller bevittnar. Att som lärare läsa av minspel och blickar mellan elever är heller inte helt lätt.

– Det är viktigt att skapa tillit mellan vuxna och barn. Att det inte blir vi mot dom, säger kuratorn Anna Eklund-Arostegui.

Målet är att upptäcka mobbningen i ett tidigt skede. Då brukar det gå snabbare att skapa en förändring.

– Att bryta gamla mönster är så svårt. När de går i högstadiet kan det sitta kvar saker som hände när eleverna gick i ettan, säger Johanna Söderman.

Ska man tro några av åttondeklassarna på skolan så gör personalen redan i dag ett ganska bra arbete för att motverka utanförskap och kränkningar.

– Det är inte så mycket mobbning här på skolan. Och är det någonting så tar lärarna tag i det, säger Nellie Sundström.

Hon får medhåll av Wilma Åberg.

– Vi har en jättebra klass, jag har aldrig sett någonting, säger hon.

Visst finns det elever på skolan som är lite ensamma, men ungdomarna tror att situationen ibland kan vara självvald.

– Vissa är avvisande och drar sig undan, säger Wilma Åberg.

– Man måste ta lite plats, säger Sofia Ljunggren.