Här trivs sällsynta svampar
Intill flåsande joggare och nyfikna hundnosar tittar sällsynta rariteter som violgubbe stillsamt upp ur mossa och gräs.
I Hemlingbyskogen växer mer än tio rödlistade svampsorter.
Relaterat
BILDSPEL: Hotade svampar
Fakta
Starkt hotade svampar
Brödtaggsvamp
Raggtaggsvamp
Sårbara
Grangråticka
Gul taggsvamp
Koppartaggsvamp
Svartfjällig musseron
Violgubbe
Nära hotade:
Dofttaggsvamp
Olivspindling
Orange taggsvamp
Rödlistan är Artdatabankens lista över hotade djur och växter i Sverige.
I Hemlingby har två starkt hotade svampar hittats, ett tecken på att området är skyddsvärt och har högt bevarandevärde.
Källa: Länsstyrelsen
Hemlingby naturreservat
Naturreservatet bildades 1989 för att bevara motions- och friluftsområdet, landskapsbilden och kulturlandskapet.
Området är på 900 hektar, mest barrskog, men också lövskog, ängs- och myrmark samt sjöar.
Här finns häckande vadare och växter som skogsknipprot, ormtunga, backklöver och småborre.
Källa: Gävle kommun och länsstyrelsen
För den oinvigde ser det inte ut att vara något märkvärdigt med skogen i Hemlingby. Men alldeles vanlig är den inte. Marken är kalkrik för att vara i Gävleborg och skogen har på sina håll aldrig slutavverkats. Det gör den till trivsamma marker för tagg- och fingersvampar som behöver barrskog för att leva.
– Skogsbruket har gjort att många svampar har gått tillbaka, säger Göran Vesslén, som arbetar med åtgärdsprogram för hotade arter på länsstyrelsen.
Barrträd är livsnödvändiga för de flesta taggsvampar. Deras underjordiska del hämtar kolhydrater i gran- eller tallrötter, och barrträden får i sin tur vatten och näringsämnen av svamparna.
– Själva svampkroppen är äpplet, frukten. Själva trädet, myecelet, växer under jord, förklarar Göran Vesslén med en liknelse.
Han berättar att trots att svampar har miljontals sporer sprider de sig inte så lätt utan blir kvar där de är. Försvinner skogen försvinner svamparna.
I fem år har han inventerat Hemlingbyskogen och det dyker fortfarande upp överraskningar varje år.
– Så här mycket violgubbar har det aldrig varit här, säger han när vi går förbi en rad intill motionsslingan.
Han berättar att nya inventerare hittar nya svamparter i området, så det är långt ifrån färdiginventerat. Svamparna kommer inte upp ovan jord varje år.
Än är det lite tidigt på säsongen, men utan att gå många meter från stigen hittar vi gul taggsvamp och koppartaggsvamp, sårbara på rödlistan, taggsvamp, och även alldeles vanliga kantareller.
Men Göran Vesslén ser för det mesta inte matsvamparna när han är ute i skogen, ögonen letar i stället violgubbar, brödtaggsvampar och andra sällsynta och hotade svamparter, både när han inventerar på jobbet och när han är ledig. Många är snarlika de barkbitar och vissna löv de samsas med gräs, ris och mossa. Mo- och kopppartaggsvamparna är två exempel. De är rödlistade och ingår i det åtgärdsprogram för fjälltaggsvampar som Naturvårdsverket tagit fram.
Violgubben ser ut som en stor och lila kantarell. Den användes förr som matsvamp. Nu har svampforskare genom DNA-studier sett att den är släkt med fingersvamparna, där många är giftiga och oätliga. Göran Vesslén konstaterar att matsvamparna blir allt färre; vid varje uppdatering av svampböckerna har man upptäckt fler som är giftiga.
Fotnot: De svampar artikeln handlar om är oätliga och inga matsvampar. Vissa svampfakta kommer från Skogsstyrelsen.
